Thursday , December 1 2022

AFX – Chosen Lords

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

[album, Rephlex/Border, betyg: 0]

När jag plockar ut skivan ur fodralet känner jag hur pulsen stiger. Det är många år sedan jag kände mig så nyfiken och exalterad inför ett skivsläpp. Men det är inte heller varje dag Richard James, alias Aphex Twin, släpper något nytt ifrån sig. Okej, egentligen är Chosen Lords inte ett nytt album från Aphex Twin, utan snarare en tio låtars samling där majoriteten av bidragen är signerade AFX. Men ändå.

Bakgrunden är följande: 2005 släppte Richard James ett antal vinyltolvor. På CD:n Chosen Lords har han samlat sina favoritspår från dessa. Efter James senaste släpp – den bitvis briljanta, men ofta svårlyssnade Drukqs och den aningen överflödiga dubbeln 26 Remixes For Cash – visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta. Något förvånande är Chosen Lords en relativt lättlyssnad historia. James har valt att gå tillbaka till sina rötter och varvar minimalistiska Detroit-rytmer med Acid House-ljud och melodiösa synthslingor. Retrokänslorna är starka och jag känner mig stundtals förflyttad tillbaka till “technons barndom” i början av 90-talet. De futuristiska och neoklassiska experimenten från Drukqs är allt annat än framträdande.

Är det bra då? Jo. Kanske inte riktigt lika bra som jag fantiserade om när jag plockade ut skivan ur fodralet. Och naturligtvis långt ifrån lika bra som Selected Ambient Works eller I Care Because You Do. Men ändå. James genialitet lyser igenom tillräckligt ofta för att göra Chosen Lords till ett av vårens intressantaste släpp.

Inledande “Fenix Funk 5” låter klassisk Aphex Twin och får mig att mysa av välbehag. Den därpå följande “Reunion 2” är mörk och mystisk på samma sätt som spåren på Girl/Boy-EP:n. “Pitcard” påminner om Orbitals bättre stunder,”Crying In Your Face” är en suggestiv electrohistoria och albumets första halva avslutas formidabelt med det svala mästerverket “Klopjob”. Sedan blir det tyvärr lite magrare. Av de fem sista spåren är det bara “XMD5a” (tämligen intressant titel) som visar James potential. Övriga fyra låtar kan beskrivas som aningen intetsägande.

Tre briljanta spår, tre utmärkta spår och fyra hyfsade spår. Vad ger det oss? Jo, en skiva som helt klart förtjänar uppmärksamhet och speltid. Den har nu snurrat många varv hemma hos mig och växer för varje lyssning. Richard “Aphex Twin” Jones är en av samtidens märkligaste musiker och ett definitivt måste (jag upprepar MÅSTE) i alla kreativa människors skivsamlingar. Chosen Lords är en sympatisk, men inte essentiell skiva från denna levande legend.

Om Webbmaster

Kolla även

Train To Spain – “Shed No Tears”

Den skånsk-göteborgska duon Train To Spain fortsätter sitt höga produktionstempo och är tillbaka med sin …