The Concretes – In colour

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Licking Fingers/ Playground, betyg: 0]

Videon är så cool, kan inte se mig trött på den. Jag pratar alltså om låten “Chosen one” och videon där kameran hela tiden zoomar ut så man till slut varken vet in eller ut. Först är bandet i ett dockhus, kameran zoomar ut och bandet står framför dockhuset och spelar, ytterliggare zoom och det visar sig att bandet befinner sig i en tavla i ett rum, som ytterliggare en upplaga av The Concretes befinner sig i. Så där håller det på.
Men en enda cool video – och riktigt bra låt som “Chosen one” är – kan knappast förklara det smärre världsgenombrott som The Concretes håller på att få. Och så många tidigare hits har man ju inte i bagaget. “Seems fine” och “You can´t hurry love” är starka låtar, men precis som på tidigare skivor utmärks även “In colour” av att det finns några enstaka klockrena låtar och en hel del material som känns ganska anonymt. Men The Concretes har en egen ton, och det är nog det som (framförallt) engelsmännen fallit för.
Åttamannabandet The Concretes har länge varit något av den svenska mesindiens fanbärare. Vek sång av Victoria Bergsman och sprött gitarrspel har varit kännetecknen. Det finns kvar på nya albumet, men musiken har fått en mognare ljudbild, snyggare produktion och blivit mer lättillgänglig. Har svårt att bestämma mig för om bandet blivit tråkigare eller bättre. Det lutar åt det senare, man ska inte låta indie bara för sakens skull. Och det är inga stora omvälvningar vi talar om, bara en lite tillputsad yta. Som om de plötsligt var i färg istället för svartvitt.