Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Memento Materia, betyg: 0]
Omslaget och bilderna i cd-häftet är vidriga, som tagna ur en sadistisk gore-film, men de har sin poäng. Musiken är nämligen lika grov den. Att lyssna på Thirteenth Exile´s debutalbum är som att uppleva en välgjord skräckfilm med öronen. Det är elektroniskt, tungt rytmiskt och atmosfären är närmast motbjudande mörk och skrämselframkallande. Ingenting för barn eller känsliga personer, som tv-hallåorna brukade varna inför sändningen av våldsamma filmer förr i tiden. Men visst är detta en fascinerande historia.
Den viskande, väsande “sången” drar dock ner helhetsintrycket rejält i mitt tycke och gör plattan mer enformig än vad den skulle behöva vara. Texterna är extremt svåra att uppfatta och det är synd, då musiken har blivit så lyckad. Den skulle kunna beskrivas som en kombination av EBM, industri och Marilyn Manson, med inslag av black- och dödsmetall, men helt utan konventionella instrument och riff. Detta är en uteslutande elektronisk slaktattack från Stockholmsbandet och trots den otäcka stämningen så svänger det bra om många låtar. Det ska bli intressant att se vart det här bandet tar vägen framöver, för i en låt som “Stagnation” visar Thirteenth Exile att de även kan skapa skönhet med syntharna och det betyder att nästa plattas “tema” skulle kunna bli precis hur som helst. Den här gången blev det i alla fall en egensinnig och märklig mardröm, väl värd att kolla upp för er med bizarr smak.
