Monday , September 26 2022

Dream Theater – Octavarium

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Atlantic/ Warner, betyg: 0]

De mäktiga progmetalkungarna är tillbaka med sitt åttonde studioalbum. Efter Train Of Thought, som var en ovanligt rak, hård och tung smällkaramell för att vara Dream Theater, så har John Petrucci, Mike Portnoy och company, återigen lagt tyngden på variation och progressiva element. Detta är glädjande.
Inledande “The root of all evil” är som en stentung fortsättning på förra plattan och “The answer lies within” är en finstämd piano- och stråkballad. “These walls” och “I walk beside you” är två poppiga, relativt lugna och lättlyssnade låtar. Så långt är det kanske inte skitkul, även om spåren är bra. Riktigt spännande blir det först i smatter-operan “Panic attack”. Snyggare än så blir knappast snabb, dubbelkaggemetal. “Never enough” går nästan lika fort, men är nu synth- och klaviaturbaserad. Jordan Rudess gör ett kanonjobb här och låten är pardonlöst bombastisk. “Sacrified sons” är sedan en över tio minuter lång utflykt som periodvis är mycket vacker.
Därefter, mina vänner, kommer titelspåret tillika det nästan 24 minuter långa mästerverket. Här finns allt man kan önska av drömteatern: svulstig skönhet, progressiv ekvilibrism, spännande vändningar, oväntade instrumental-inslag, sväng, ös, händelserikedom, ja ni vet: allt det som kvällstidningsrecensenterna hatar. Jag älskar “Octavarium”. En gudabenådad låt!

Om Webbmaster

Kolla även

6122 – hyllningsskiva till Andrew Fletcher med många stora namn

Sista veckan i maj nåddes vi av det tråkiga beskedet att en av Depeche Modes …