Simon V – Because We Can

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Philip Assarson)

[album, Santorin Records, betyg: 0]

Första gången jag hör spåret “Icebreaker” från Simon V’s nya skiva “Because We Can” dras min fantasi iväg till flygplatser, motorvägar, städer och civilisation under en het sommarsol. Detta är skivan man har i bilen inför varje roadtrip, oavsett mål och avstånd. Som inledning är Icebreaker ett perfekt val. Det öppnar stort och man får känslan av ett lovande album. Simon V visar lite sin skaparkunskap för känslofylld & drivande D´n´B. Skivan är enligt min åsikt för sprallig (som Drum´n´Bass ju är) för att ligga i soffan och lyssnas på. Denna skiva skall man istället spela samtidigt som man gör något. Springer, jobbar, bråkar, bakar sockerkaka eller diskar grannens katt i klor, vad som helst men sitt för guds skull inte bara stilla. Icebreaker är i skrivande stund den största D´n´B hiten nere på Eu kontinenten. Här i Sverige har ju D´n´B scenen varit lite urvattnat de senaste åren, men jag har med många stora förhoppningar att detta är året som Drum´n´Bass och även Djungel beatsen åter greppar ett brett fotfäste på den Svenska scenen.

Jag rycker ur pluggen på hörlurarna från stereon på kontoret och tar min walkman ut på Göteborgs gator med cykel i högsta hugg på grusiga & dåligt skottade cykelbanor. I lurarna bygger Simon V upp en brygga och ger mig energi ut i håren på knogarna. Solen strålar på en ljusblå himmel och dagen kan inte bli bättre. Våren är här och jag firar med en cykeltur och Wünderbar musik i öronen.. Det är så här man skall njuta av sitt jobb.

“Keep the Faith” är ett spår som inledningsvis skickar tankarna till ung Drum´n´Bass a´la Nordic Rave (om någon minns Fluidiumsamlingarna med bl.a tidiga Antiloops “The Beauty and the beast” mfl.) men bryter av med ett välplacerat break en minut in i spåret med vocals av Shoot the Kitten och med djup, tät & knorrig bas som bygger upp till en experimentell ösig blandning som närmast kan dras åt asiatiska influenser. Shoot the Kittens soul-driv i rösten höjer spåret och det röjer i skönt gung hela vägen.

Tredje spåret “The Outpost” bidrar med mörkare ton & basgångar samt ett syntknorr med 90-tals vibbar. Lite “Ace of Base” goes D´n´B. Simon V-drivet är närvarande men spåret känns dock ändå mest lite som utfyllnad på en förövrigt dunderbra platta.

“High Spirits”. Bara spårnamnet ökar mina förhoppningar och lättar upp stämningen med lätta FSOL & acid vibbar. Nästan som Tripp´hopp & acid D´nB jazz i aluminiumfolie som slängs i micron på full effekt. Ett örongodis av sprakande färggranna gnistor ända till ljudet försvinner.

“On & Off superlove” är en spårtitel som endast en tysk kan använda. Shoot the Kitten närvarar även här med vocals och kanske hade även kunnat bidra med ett bättre namn på spåret. Det är elektro-jazzigt även här men inte lika fylligt som de inledande spåren. Någon superlove finns inte enligt min mening, men det funkar. “No time to Cry” svänger loss som en serpentinväg längst fransk-italienska alperna. Låten hade passat som hand i handsken i en Snowboardfilm, nackhåren reser sig till det bitter-ljuva tonerna som melodiskt sveper genom skallen. Reggaedrivet i refrängvocalsen & elektro”Kraftwerk”vocalsen i minibreaken höjer ribban för alla som har en förkärlek till extremsport & friluftsfestandet i skogarna. “Bomb on the beach” inleder minimalistiskt men bryggar upp till en melodiös & distad “monotune”. Även detta spåret känns som en utfyllnad som tyvärr sänker känslan med sitt deppiga sound. Som storyn i en film, action and suspense, action and suspense, om och om igen.

“Inner surface” inleder snabbt med känslan av ett uppvaknande inför vyer över Mount Fuji & ett dovt fågelkvitter i kulisserna. NY trummisen Jojo Mayer bidrar med lite trummor och driv men mest känns det nog som om Simon hade klarat av det själv ändå. Jag fick deklarationen “Technical and Trippy” av Laura på Santorin Records, och jag kan inte annat än hålla med henne. Spåret är drivande med sitt syrliga synt/elektro sound och sin ösiga D´n´B rytm. Mest till sin rätt kommer spåret fyra minuter in, efter breaket, då det landar och sätter klorna i dansgolvet med en astralliknande vocal svepande, och mer distade klaviatur som kittlar.

I nästa spår bidrar ytterligare två rytmkillar, nämligen MC double J och Jörg Bienfeldt med tung Beats´n´Bass driv. “Odysseus” är mörk och känns nästan influerad av Crystal Method eller Leftfield. Precis i min smak. Som om Drum´n´Bass går till sängs med Dirtybeats & Experimentelektro a´la Chemical Brothers. Tungt, strävt och svepande. Jag kan inte riktigt finna ord, men det är skönt drivande och jävligt bra hela spåret genom helt enkelt.

Spåret “Rainclouds” för tankarna vidare mot varmt sommarregn. Tung dov bas skakar loss mina hörselgångar och en melankolisk slinga typ Aphex “Richard D. James” Twin bygger upp introt. Simon V bygger vidare på ett distat nedstämt D´n´B fyrverkeri. Spåret ökar kanalmixningen och spinner vidare på “Odysseus”-drivet. Detta är helt enkelt ruskigt bra. Det känns som en tribut till grupper som Crystal Method, Leftfield, Faithless, Chemical Brothers, Aphex Twin, Squarepusher & Massive Attack i Simon Vs Drum´n´Bass tappning. Följande “Traveller” har samma drivande distade känsla men samtidigt ett svävande sound med den särtypiska melankoliskt syrliga slingan och jag vill benämna det som “progressive full on” D´n´B.

Avslutningsspåret “Journey´s End” tonar ner stämningen med funkiga bassvängar och ett D´n´B-jazz sound. Med bascello, klaviaturslingor & känslan av improvisatorisk jazzsaxofon dras man med på en filmografisk resa genom ett regnigt Tokyo med neonprydda betonggrå skyskrapor som sträcker sig mot en molntyngd himmel. Det är dystert & imponerande vackert. Spåret går i en helt annan riktning jämfört med skivans övriga, och man kan börja leka i fantasin vart Simon V kommer leda oss härnäst.

-To be continued…