(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Eld Records/Border, betyg: 0]
Det är en mogen och stillsam debutskiva Vanessa Liftig har åstadkommit. Musiken rör sig i ungefär samma landskap som Sophie Zelmani och Joni Mitchell. Singersongwriterpop med starka jazzinfluenser och ett akustiskt sound dominerar denna midnattsmusik. Det är oerhört tillbakalutat, mjukt och med cinematiska texter på engelska. En del spår är snårigare och mer svåråtkomiga än andra, men helheten fungerar och min kritik är främst att låtarna saknar hooks och refränger som sätter sig i huvudet. Cd´n blir lätt en njutning för stunden, men musiken följer inte med lyssnaren då skivan har slutat rotera. Uppenbarligen ger Vanessa Liftig fullkomligt fan i musikens kommersiella aspekter och det känns befriande i sig.
Vanessa sjunger, spelar gitarr och piano. Hon har komponerat och arrangerat själv. Det är inte utan att man blir imponerad. Ännu mer imponerad blir man när man läser denna tjugoåriga göteborgskas meritlista: sjungit med Brunnsbo musikklasser vid påvens audiens i Vatikanen, medverkat i flera föreställningar på GöteborgsOperan, vinnare av MusikDirekt med soulbandet Bless, studerar vid Musikhögskolan i Göteborg, komponerar elektronisk och akustisk musik för mindre ensembler och dessutom driver hon ett electronicaprojekt vid namn Dreamsville som har pågående skivkontraktsförhandlingar i England. Tjejen har definitivt en hel del att göra, vilket inte hörs på denna avstressande och sköna skiva.
