Enemies Swe – Behind enemy lines

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Plugged Records AB, betyg: 0]

Den här skivan innebär dubbel debut. Delvis är det bandets första fullängdare och delvis är det skivbolaget Plugged Records första släpp. Desto roligare att det har blivit så lyckat.
I likhet med Zodiac Mindwarp and The Love Reaction, Monster Magnet och Faster Pussycat så handlar det här om simpel, rak, röjig, svängig och hård rock n roll med slezefeeling.
Och som alltid i den här genren krävs det framförallt tre saker för ett lyckat resultat: starka låtar, ett sjuhelvetes sväng och en explosiv attityd. När Enemies Swe får till låtarna har de allt som krävs. Lyssna bara på “Enemy” och “Mainstream king” med sitt bluesiga munspel. Två spår som sitter som pungsparkar, samtidigt som inälvorna skakar i takt. Eller ta Elvis Presley-hyllningen “Elvis in Brooklyn” och brutalöset i “Back with the bullets” som får AC/DC att framstå som tamdjur i jämförelse. Ett par av plattans spår är svagare, men detta är en oerhört stark debut av ett band som skulle blivit Mötley Crüe-stora om de kommit på 80-talet. Finns det någon rättvisa är det inte försent ännu.
Tar man sig en titt på texterna så är de fyllda till brädden av klicheér. Precis som det ska vara! Det är mycket rock n roll myter, droger, drömmar, sex och revolt. Titlar som “Nasty idol”, “Superstar” och Glam star cabaret” lurar ingen. Och rent musikaliskt? Ingen kan klaga. Soundet är fläskigt som en flintastek med bearnaisesås och sångaren Rickard Andersson har en röst som en laddad 10mm Glock modell 20. Ted Nugent skulle vara stolt över dessa grabbar om han hörde dem.