Gros – Om livet och musiken

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Pelle Olofsson)

Det här blev en av de mest olycksdrabbade artiklarna någonsin. En spontanantänd bil ledde till att intervjuobjekten blev strandsatta i Öresundsregionen. När vi till sist lyckades styra upp en mailintervju var it-spöket framme och slarvade bort svaren. Den skulle varit med i senaste numret av ZERO, men nu kan ni äntligen ta del av vår intervju med Bohman och Punsch som utgör Gros.

ZERO: Hur mycket har det spanska klimatet och den spanska kulturen betydigt för Gros musik?

Bohman: Barcelona som stad är ju väldigt inspirerande då den experimentella musiken blivit förhållandevis etablerad genom exempelvis den årliga Sónar festivalen.
En musikalisk injektion för oss var också Tomas Melinder på bolaget Nosordo som varje vecka hade nya spännande skivor att kika igenom.

Att nästan dagligen få nys om nya grupper som kompromisslöst skapar just vad de vill resulterar ju i att man själv vågar spela in sina saker helt utan förväntningar och krav.
Dessutom så är ju vårat bolag baserat där, och det känns ju skönt att ha gångavstånd till stöd och respons de dagar man tvivlar. Men någon Sangria hittar du nog inte i vår musik. Kanske lite Rioja.

Punsch: Musiklivet i Barcelona är en fröjd för kreativa varelser. Alla får plats och ingen är mer än någon annan, gemenskap före prestige.

ZERO: Ni har jämförts med bland andra Kraftwerk, Brian Eno och Orbital. Vilka influenser anser ni själva att ni har?

Bohman: Det där med Orbital är för oss en gåta. Ljudmässigt har vi nog inspirerats en del av tidiga John Foxx och Plone för att nämna några. Vidare så spökar väl även Tarwater, To Rococo Rot och David Bowies “Low” en hel del. Vi skall väl inte heller sticka under stol med att vi växt upp med pappa Kraftwerk, även om vi nog är rena hippies i jämförelse, rent estetiskt. Vi är mer inne på berg och hav än laptops och robotar.

Punsch: Att jämföras med Kraftwerk är både roligt och trist med tanke på att det var typ 25år sedan dom startade sina synthar och skapade underverk. Men visst, har man uppfostrats av dessa herrar så finns det nartuligtvis inslag. Ju djupare man gräver desto mer finner man.

ZERO: Hur är Andreas Tilliander inblandad?

Bohman: Han har mastrat vår kommande skiva Radio Islas, På något annat sätt är han inte inblandad rent musikaliskt eller så. Men vi gillar hans musik.

ZERO: Känner ni er hemma med electronicastämpeln?

Punsch: Tidningarna i Spanien skrev om oss som “electronica-duon från Sverige” så vi har väl bara hamnat i den genren. Electronica är ju numera en bred genre men den passar väl bra.

Bohman: Det är väl egentligen inget vi själva funderar över men vi förstår ju att det kan vara behändigt för bolag, media och lyssnare att nyttja en stämpel som en form av kompass. Sveriges electronicascen är ju fantastiskt spännande idag, titta bara på festivaler som Norberg och iDEAL, för att inte nämna alla lysande artister.
Så inte mår vi illa av att stoppas in där nånstans.

ZERO: Hur skulle ni själva beskriva er musik?

Punsch: Vi vill få fram ett organiskt och levande sound men ändå i elektronisk anda så det är därför vi kör med Atari, analogsynthar och diverse akustiska instrument. För mig har alltid musiken kommit före text och sång, så ljuden och harmonierna är det viktigaste.

Bohman: Melodisk, organisk och för all del vemodig. Analog värme möter trix och fix.
Vår musik är nog mer åka buss än gå på disko.

ZERO: Vilket är det hittills största ögonblicket i er karriär?

Bohman: Det var nog när vi vann Spaniens motsvarighet till Rock-SM vilket resulterade i att vi fick 40 000 pix för den första spelningen vi någonsin gjorde. Vilket kändes nästan absurt. Men det viktiga var ju inte cashen i sig utan förstås all uppmärksamhet och det erkännande en sån utmärkelse innebär. Vår förra spelning gjorde vi gratis i en väns skivaffär så man kanske kan säga att karriären dalat sedan dess(skratt).

Punsch: Bara det att det finns folk som gillar det man skapar är stort, men det största är väl den där spelningen i Bilbao.

ZERO: När släpps nästa album, Radio Islas?

Bohman: Förhoppningsvis innan er tidning lämnar tryckeriet.