Hultsfredsrapport 2004 – Hultsfred 1

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

–Hej, jag heter Tobias Pettersson och är festivalberoende.
–Hej Tobias!

Egentligen borde man väl lagt av för länge sedan. Kanske för sju, åtta år sedan när alla andra gjorde det. Men jag kan inte förneka min natur. Jag är 31 år och tycker fortfarande att rockfestivaler är det roligaste i världen.
På Hultsfred har jag i år inräknat varit 15 gånger, har alltså bara missat fyra år eftersom årets festival var den 19:e upplagan. Tuffingar som Kent Norberg (från Sator mm) har till och med fått en knapp som visar att de varit här alla åren.
På förhand hade programmet prisats. Alla (eller okej då, Per Bjurman) menade att bokningarna var de vassaste på många år. Jag själv tycker nog att det ser ut ungefär som vanligt eller kanske till och med sämre.
Bland de utländska artisterna får ju arrangörerna på något sätt ta vad de får, men bland de svenska, där de bokningsanvariga kan välja och vraka, saknas en del namn som borde varit gjutna.
Till att börja med verkar ju Rockparty ha missat hela den elektroniska våg som svept över landet de senaste året, knappt ett enda synthband var ju bokat. Å andra sidan har Hultsfred aldrig varit känt för sina synthbokningar, den biten sköter ju istället Arvika med glans.
Då undrar jag mer vart artister som Alf, The Mo, Speedmarket Avenue, Empire Dogs, Last Days of April och Her Majesty tog vägen. Vill man se dessa får man åka till Peace and Love i Borlänge istället.
Men det kanske hör ihop med nya bossen JP Bordahls inställning. Han vill att Hultsfredsfestivalen ska ha mer framförhållning. Något som på årets festival bland annat märktes i att man på scenerna hade nästa års årtal (istället för årets som brukligt är) samt skyltade om att The Hives redan är bokade till nästa år.
Jaha, men det hade väl varit bättre om de kom i år!
Medan folk fortfarande bryr sig om bandet (även om det är knappt).
Nu får det vara slutgnällt. Jag älskar ju Hultsfred. Jag älskar de kalla nätterna, jag älskar timmarna på en campingstol vid tältet, jag älskar lukten från bajamajorna, jag älskar alla äckliga punkare med slokande tuppkammar och tygslamsor till kläder, jag älskar att bli visiterad när jag ska in på festivalområdet, jag älskar att släpa ölbackar från bilen till tältet, jag älskar när batterierna i bandaren börjar ta slut, jag älskar dammet, översvämningarna vid vattenkranarna, Bajsmannen, dunket från Atlantis nätterna igenom, att öppna en ny vinare vid halv fyra på morgonen. Förmodligen är jag sjuk, men jag älskar det. Nu är festivalsommaren igång.