Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Sven Eklöv)
[album, Epic/Sony, betyg: -]
Många som recenserat den här plattan har klagat på att den känns som en blek kopia av hur Blondie lät när de var som störst.
Och det förvånar mig att man kan klaga på det, för vad hade dessa skribenter förväntat sig? Levde de i tron att Blondie skulle komma med något nyskapande eller? Och vad är det som får medelålders recensenter att såga detta samtidigt som de hyllar Rolling Stones och Bob Dylan som inte har gjort något nyskapande på över 30 år?
För min egen del tycker jag detta är en helt ok platta som visserligen har en del bottennapp som t.ex. “Rules For Living”.
Men de bottennappen kan man ha överseende med när man samtidigt får pärlor som “Magic”, “End To End”, “Good Boys” samt “Last One In The World”.
För mig är detta ett bevis på att Deborah Harry ännu inte sumpat feelingen för hur bra musik ska göras.
