Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Andreas Wiss)
[album, Dependent / Border, betyg: -]
Velvet Acid Christ bryter tre års tystnad och återvänder med ett nytt album fyllt av mörka stämningar, en del dansanta rytmer samt nya filmsamplingar. Hex Angel är ett mycket varierande album och har ett mer moget sound än Velvet Acid Christ:s tidigare skivor. Om musiken ska genreindelas ligger industrigoth närmast till hands. Här finns det plats både för lite gammalt hederligt, aggressivt bodymangel såväl som smutsiga mörkerballader samt mer ambienta och relativt invecklade electroexperiment. Bryan Erickson, mannen som ligger bakom Velvet Acid Christ, håller sig som vanligt i bakgrunden sångmässigt sätt med sina lågmälda distorterade väsanden. Att Bryans sånginsatser, och likaså texterna, inte är anmärkningsvärda spelar ingen roll. Hex Angels stora styrka ligger nämligen i de enormt stämningsfulla melodierna som genomgående på ett magnifikt sätt byggs upp av känsloladdade och mardrömslika ljudlandskap.
Som vanligt, när det gäller Velvet Acid Christ, genomsyras musiken av på tok för många filmsamplingar, vars val ofta känns omotiverade och malplacerade. Att höra Helena Bonham Carters “Fight Club”-karaktär Marla säga “I haven't been fucked like that since grade school” eller Lena Olins satanistmässande från “The Ninth Gate” snarare förstör än förhöjer stämningen i ett par av låtarna. Detta till trots, faktum kvarstår att Hex Angel är en av Velvet Acid Christs absolut starkaste prestationer hittills.
