Electric Gathering 2003 – – rapport från Fryshuset

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Karin Bolin)

Över tusen personer besökte årets Electric Gathering på Fryshuset i Stockholm lördagen den 30 augusti. Tretton band uppträdde och utöver det hölls performanceföreställningar runt om i de utspridda festivallokalerna med L.E.A.K, RDHD och Kemikaze.

Bland banden som uppträdde fanns The Fair Sex, ett av Tysklands äldsta electroindustriband som bildades 1983. De tycker det är kul att uppträda i Sverige med ett fräscht album i bagaget.
– Vi har egentligen hållit igång sedan 1976 då vi träffades i skolan. Det är en lite konstig känsla att släppa album och turnera igen, men det håller oss unga. Nu inför vår turné har vi legat i hårdträning, men vi är fortfarande 39, inte 40. Det är vi stolta över, säger sångaren Myk och stryker svetten ur pannan.

Ett annat band, lite yngre och lite mer spektakulärt är Blutengel. På scen bjöd de på eld, järnsmide och mycket naket. En vampyr- och medeltidsinspirerad teaterpopshow.
– Jag vill verkligen ge publiken en bra show så att de kommer ihåg oss. En anledning till att vi sjunger på engelska är att så många som möjligt ska förstå texterna. Det skulle bli en annan känsla om vi sjöng på tyska, en för hård framtoning, berättar Chris Pohl och ler stort så de vässade vampyrtänderna glänser.
– I mitt andra band, Terminal Choice har vi en annan profil, i Blutengel finns romantiken med på ett tydligare sätt, säger Chris och syftar bland annat på sin flickvän Constance Rudert som är en av medlemmarna i Blutengel.

Svenska Malaise hade den årsfärska miniCDn Re Assimilated med sig i bagaget till spelningen på Electric Gathering.
– Omständigheterna kring spelningen var bra, även om den tidiga timmen för spelningen gjorde att det var lite matinékänsla över det hela, säger sångaren Martin.
Malaise har de senaste åren genomgått en hel del förändringar som band med medlemsbyte och annan turbulens.
– Vi är fortfarande musikaliskt lika som vi varit innan och vi har fortfarande samma publik.
Efter festivalens slut träffar vi på Martin igen tillsammans med hans hund på parkeringen. Hunden hade fått vänta i bilen under konserten och som var helt överlycklig när den fick komma ut och hälsa på ett gäng trötta bussresenärer från Göteborg.

Boytronic spelade av någon anledning på lilla scenen och kanske var det detta som bidrog till den minst sagt fåhövdade publiken? Bandets låtmaterial är gediget och otroligt bra. Sångaren Holger lyckas ganska pricksäkert leverera låtpärla efter låtpärla som “You”, “Diamonds and Loving Arms”, “Trigger Track” och “Living Without You” trots en nästan total avsaknad av scennärvaro. Lite snopet uteblev extranumret och publiken lommade besvikna från lokalen upp till stora scenen och ett av kvällens absoluta huvudnummer från Slovenien.

Inför Laibachkonserten hade många samlats framför stora scen och medan vi väntade på slovenerna fick vi avnjuta en vacker vals av Strauss. Laibach hade som krav att få starta sin spelning exakt på klockslaget 01.05 och de fick de. Om krigsläget i världen inspirerat dem extra mycket denna turné vet vi inte, men idel krigsteman radades upp inledningsvis av konserten med bland annat Status Quos “In the Army Now”, Pink Floyds “Dogs of War” och DAFs “Alle Gegen Alle”. Konserten var intensiv och mäktig.

Även om Electric Gathering på Fryshuset led av samma syndrom som senaste SAMA, utspridda lokaler och ibland lite småförvirring om var någonstans saker sker, lyckas man ändå bjuda publiken på en trevlig festival. Men iskall kyckling i pastasalladen, spyan från helvetet utanför toaletterna på översta våningen och den ibland obefintliga luften drar definitivt ner helhetsintrycket. Och var någonstans gömde sig egentligen publiken på en del av spelningarna? Ett stort plus måste ges till de trevliga vakterna och sjukvårdare som höll järnkoll på besökarna. Ett av de mest bestående minnena är den långa piercade herren med fem-sex krokar inpetade i ryggen. Under kvällen följde en tjejkompis hans linje och piercade sig bakom scen med samma slags krokar. Ett lätt illamående till följd hos undertecknad medan piercingen bevittnades. Men detta bloddrama var tydligen en baggis för krokmannen och hans följe.
– Jag har piercat mjälten en gång. Där kan vi snacka om att det gjorde riktigt ont.