Historia

FRÅN NOLL TILL ZERO
Tänk att det är 20 år sedan vi satt där hemma vid köksbordet i föräldrarnas villa i Skara och hade för lite att göra. Vår passion för alternativ och elektronisk musik var stor. Detta tillsammans med att vi tyckte att det inte gick att få tag på bra information och tidningar med inriktningen elektronisk musik födde idén till ett informationsblad om synth. En briljant idé! Något som var något mindre briljant var våra kunskaper i hur man skapar en tidning. Vi började med den gamla hederliga klipp och klistra-metoden. Ja, printa texter som sedan klipptes ut. Layout sköttes med hjälp av tuschpenna och klistertub.

Sedan dess har det hänt en del. Vi sålde slut den första upplagan på 30 ex av det kopierade fanzinet Zynthec där på vandrarhemmet Tåget i Lund inför festivalen Virtual Xmas och fick en bekräftelse på att det fanns fler synthare i Sverige än vi som gillade att läsa om elektronisk musik. Allt eftersom tog vi små steg mot att de sista åren producera ett riktigt bra musikmagasin. När vi för ett par år sedan gav ut det senaste numret av Zero kände vi att nu har vi skapat något att vara stolta över. Kändes bra att sätta Eddie och Marina i Page på förstasidan för första gången. Sedan dess är papperstidningen vilande och Zero hålls vid liv genom zeromagazine.nu.

Under de här 20 åren har vi haft äran att jobba med en lång rad underbara eldsjälar med musikhjärtat på det rätta stället. Ni vet vilka ni är och vi vill både tacka och buga för alla era insatser under åren.

Vi fick frågan häromdagen vad vårt bästa Zero-minne är. Ett minne är när vi på redaktionen firade det första tryckta A4-numret av Zynthec. Vi var trötta efter allt slit men framförallt väldigt glada och stolta. Ett annat exempel är när vi intervjuade Paul Barker back stage på Roskildefestivalen 1996. Zeros utsända var något övertaggade och det kastades intervjubandspelare, ölflaskor och det slutade med att vi själva blev intervjuade i tysk nationell TV. Ytterligare ett minne är när det på Arvikafestivalen 2007 kom fram en Zynthec/Zero-samlare och frågade efter ett signerat exemplar av första tidningen (och ja det var på allvar även om vi inte riktigt kunde tro det först) och diskussionen som följde kring vad tidningen hade betytt för detta inbitna Zero-fan har etsat sig fast i minnet.

Vi kan fortsätta hur länge som helst. Att ta ut ett bästa minne är svårt men vi återkommer alltid till att det är möten med människor i och kring Zero som varit det absolut bästa genom åren. Vi ses och hoppas ni kommer även på Zeros 30-årsfest om tio år.

Petter Jahnstedt & Jon Josefsson