Carol Masters – Embrace me

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)

[album, , betyg: -]

Carol Masters består av de två amerikanska herrarna Rui och Billy. Namnet på gruppen har Rui tagit från en låt med en viss tysk grupp vid namn Alphaville och det är inte helt omöjligt att utläsa även vissa musikaliska influenser från det hållet.

Annars är det här väldigt svårbeskrivet, titelspåret låter mycket The Beloved, fast med en lätt läspande amerikan som ersättning för Jon Marsch viskande stämma. Över huvud taget så är influenserna mestadels brittiska, med inriktning på New Order och The Smiths, fast i Syntpop-version.

I “Heaven” låter det hela nästan som Elegant Machinery komplett med synt-slingor som sitter som Karlssons berömda klister, och det är ju förstås lite roligt, det hela är kompetent men tyvärr så hettar det aldrig riktigt till, inte ens i avslutande techno-försöket “Shine”.

Nej, den enda riktiga överraskningen är de tre extraspåren, där det första är en bandets tacklista uppläst av en talsynt. Det följande spåret är demolåtar från några av Carol Masters polare, ett kvinnligt proto-Beastie Boys, bisarrt men mycket roligare än de ordinarie spåren. Avslutar gör ännu ett ljudkollage, den här gången av samplingar från någons telefonsvarare…