Griniga Gamla Gubbar – Griniga gamla gubbar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Birdnest, betyg: -]

Jag minns hur det var på 80-talet, när hiphopen var ny i Sverige. Plötsligt tyckte alla att det var helfestligt att rappa. Man kom på knäppa rim, förkortade ord till bokstäver och bytte bokstäver mot siffror. Alla rappade: Svullo, Ingvar Carlsson, Nattsuddarna. Och Povel Ramel och Bengt Sändh tävlade om vem som egentligen skrivit landets första raplåt. Det lät vedervärdigt. Musiken svängde inte och rappandet skedde alltid med en ironisk/humoristisk grimas.
Så småningom dök dagens moderna rapkultur upp med artister som Petter, Timbuktu och hela gänget. Artister som tog hiphopen på allvar, fick den att svänga och gjorde musiken angelägen.

Griniga gamla gubbar består av Wille Crafoord och Johan Johansson, och rappar som om det fortfarande vore 80-tal. Allt låter som ett stort skämt, men dessvärre tror jag artisterna menar allvar. De har ansträngt sig för att låta unga och fräcka. Och misslyckats totalt. Att punkfarfar Johansson inte är riktigt bekväm med hiphopen kan jag förstå, men Wille Crafoord borde man kunna ställa vissa krav på, och han har inte gått framåt ett dugg sedan Just D la av, snarare bakåt. Det här är pinsamt dåligt. Det blir målfoto med Brandsta City Släckers om årets sämsta skiva.