Das Ich – Lava (Glut)

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

[album, Massacre, betyg: 0]

Stefan Ackermann och Bruno Kramm bildade Das Ich redan i slutet av 80-talet. Det var dock först några år senare som jag fick upp ögonen för dem. Jag fascinerades då av deras koncept; de hade tagit sitt namn från Sigmund Freuds psykoanalys och kombinerade bombastisk “gothsynth” med klassisk musik. Deras debutplatta Die Propheten var, i mitt tycke, en av de intressantaste, tyska skivorna från 90-talet.

Tyvärr nådde uppföljarna Staub (1993) och Egodram (1996) inte samma höjder. Förvisso var Das Ich fortfarande spektakulära och dramatiska, men musiken hade blivit överdrivet industriell och svårtillgänglig. Med Antichrist från 2002 blev soundet lättare igen, men låtmaterialet nådde inte riktigt fram.

Den nya skivan Lava (Glut) är dock ett stort steg i rätt riktning. Musiken är melodramatisk, bombastisk, elak och vacker på en och samma gång. Tunga synth- och EBM-rytmer varvas med stillsamma, klassiska partier och lyssnaren leds hela tiden in i nya sinnestillstånd. Stefan Ackermann varvar aggressiv sång med suggestiva väsanden; i ena ögonblicket låter han som Blixa Bargeld, i nästa som Gollum i Sagan om ringen.

Även texterna håller hög klass. De är djupsinniga, dystopiska, sökande och långt ifrån popvärldens vanliga “I love you … it's fun to dance, oh yeah”.

Das Ich är inga stora musiker, men de är skickliga på att skapa märkliga stämningar. Lava (Glut) känns som en välgjord skräckfilm. Samtidigt som den skrämmer (och stundtals nästan äcklar) dig vill du inte stänga av.

Om du gillar mörk, elak och dramatisk musik bör du verkligen lyssna igenom Lava (Glut). Även om den inte når samma höjder som Die Propheten är den klart intressant!

(Skivan finns även i en utgåva som heter Lava (Asche). Denna version innehåller mer dansanta versioner av låtarna. Men tyvärr har vi (ännu) inte fått ett recensionsexemplar av den.)