(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)
[album, Silence, betyg: 0]
Det brister i objektiviteten här men jag och Chick Habit’s barnförbjudna barbiepunk har svåra kommunikationsproblem redan från början. Jag förstår den inte och har svårt att se vilka den skulle kunna tilltala förutom Sveriges samlade OKEJ- läsare. Förutsägbarheterna staplas på varandra medan vi får studsa runt i den punkpopiga sockervadden som är “More More More More”. Med några få undantag som “5: am Saviour” och kaxiga textrader som “I don’t ask much from life, I just wanna rule the world” är albumet en relativt outhärdlig resa som jag har tvingat mig själv genom alltför många gånger nu bara för att försöka krama några ytterligare droppar kvalitét ur det. Då är det desto roligare att prata om Miléne Larssons smått osannolika röst och resårlika stämband som vibrerar med en imponerande uthållighet. Tänk en kattunge på amfetaminer som vägrar sluta attackera din pipande badanka och du kommer att hamna någonstans i närheten.
Musikaliskt landar de någonstans mellan Transvision Vamp och Satirnine. Trots att det tonsatta innehållsvärdet är näst intill obefintligt så lämnar Chick Habit ett bestående intryck sprunget ur trakterna mellan Larssons karakteristiska röst och bandets uppstudsiga framtoning.