(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, 21 Hertz (egenproducerad), betyg: 0]
För snart 2 år sedan samlades medlemmarna i 21 Hertz med den gemensamma tanken att skapa elektronisk musik som ska funka att även framföra live. Och när jag lyssnar på albumet “Ocean of time” verkar det som att bandet lyckats.
Om nu verkligen musiken ska kallas för elektronisk. Snarare handlar det om en mörk och långsam pop som, visserligen har mycket gemensamt med synthen i attityd och känsla, men knappast vad gäller ljud och låtbyggnad.
Rent musikaliskt är likheterna större med jazz och exempelvis Nick Cave än med ett band som Depeche Mode. 21 Hertz har en gotisk svärta och en dekadent melankoli som skulle passa lika bra på en skum bar som på Arvikafestivalens Andromedascen.
Ljudbilden är snygg men något enahanda och jag saknar låtar som skiljer sig från den standardmall bandet följer. Nu blir 21 Hertz mest stilig bakgrundsmusik för mörka höstnätter, vilket inte är odelat dåligt, men rätt tråkigt.