Jamie Lidell – Multiply

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Warp Records/ Border, betyg: 0]

Han är vit, kommer från Cambridge i England, låter svart, lirar svart musik, har blivit jämförd med Prince och har givit ut plattan Muddlin´ Gear innan Multiply kom.
I dagsläget, när så mycket av soul- och funkscenen förlorats i urvattnad så kallad r n´ b och schlagersoul, är det rena kicken att höra en snubbe som Jamie Lidell. Hans electrofunk svänger. Hans soul har… jepp, själ. Han vågar göra sin musik experimentell, vild, svettig och vågad. Inte tillrättalagd, inställsam, sliskig, hyperkommersiell och slickad som så mycket av MTV-dyngan man försöker lura ungarna att det är “the cool stuff”.
Multiply är motsatsen: Multiply är “the hot stuff”. Multiply är en kokande gryta på Defunkt, Prince, Marvin Gaye och Funkadelic. Det är trummor, tung bas, ljudeffekter, levande rytmer, ett satans sväng, en rätt rå ljudbild, fet pump, tempo, känsla, stämning, atmosfär, kött och musik tjejer verkligen kan dansa till; inte bara stå halvnakna i ett hörn och fejka mjuka samlagsrörelser medan de försöker se förföriska ut, som i de såsiga r n´ b-videona.
Jamie Lidell känns äkta, i motsats till klädhängarna med guldsmyckena och silikonbrudarna som de omger sig med på film. Lidell har inte ens plockat in en rapare på plattan, i hopp om att bli spelad på radio, och bara det är värt en stor eloge. Denna är inte långt ifrån full poäng!