Laakso – My Gods

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, V2, betyg: 0]

Laakso har fått en synth som de kallar för Krauten, men förvänta er ingen musik i stil med Birth Control, Can, Neu, Amon Düül II och Jane. En synth gör ingen krautrock och Laakso (som betyder “dal” på finska) är ett popband, inget kraut-dito. Men det gråter nog inte grabbarna för. På My Gods har bandet nämligen skapat en rätt trevlig bukett av popsånger som flyter fram likt blänket i en månskensglimrande insjö.
I mitt tycke gör Laakso rätt vacker och stämningsfull musik, med en del knäppa inslag som håller intresset uppe och får plattan att undkomma uttråknadssyndromet som brukar infinna sig då en fullängdare blir alltför jämn. Således är det ingen lätt uppgift att plocka en blomma ur den här buketten och påstå att den är ljuvligare än de övriga. Antingen gillar man helheten My Gods eller så gör man det inte.
Personligen tycker jag om den. Bandet är stilsäkert, soundet tilltalande och låtarna håller ofta hög klass. Sångaren har en originell stil och ljus röst, som man antingen uppskattar eller ej och när de rockar i “In my blood” eller inleder “Hamburg night” med en tysk kvinnostämma, för att sedan sträcka ut i begravningstempo, så inser man att trots materialets jämnhet så finns det gott om variation. Alla de tolv låtarna stannar inte i minnet, men helheten fungerar.