Pocketdog – Dudek

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Pocketdog Records, betyg: 0]

Det amerikanska uttrycket “You can´t judge a book by the cover” stämmer väldigt väl överens med verkligheten ibland. Omslaget till Pocketdogs debutalbum Dudek är nämligen skittrist. En svartvit naivistisk teckning misspryder konvolutet och ser mest ut som en barnteckning. Jag avskyr den typen av skivomslag. Dessutom avskyr jag sport och titeln syftar på fotbollsmålvakten Jerzy Dudek. Varför skivan är döpt efter honom vet jag inte och jag kan inte påstå att jag bryr mig heller. Däremot bryr jag mig om innehållet på den här plattan. Pocketdog, alias Michel Olofsson, lirar nämligen ytterst attraktiv synthpop. Han har komponerat ett helt gäng trevliga låtar och lika lättsmälta, lättlyssnade och lättsinniga som melodierna är, lika ljuvlig är cd´n. Mina associationer när jag lyssnar på Dudek flyter tillbaka till det tidiga 80-talet och banden som hamnade i glipan mellan kommersiellt framgångsrika och de obskyra, “svåra” grupperna som försvann lika fort som de kom. Pocketdog låter som de band som hade kunnat bli stora, men som av olika anledningar aldrig nådde hitlistorna, men som vi synth-fans håller högt eftersom de förtjänade större framgång än vad de fick. Förhoppningsvis får Pocketdog den framgången nu, för detta är melodiöst, kommersiellt gångbart och överraskande bra för att vara ett debutalbum. Glöm omslaget. Köp musiken!