Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Byker Wall / Universal, betyg: 4]
Irya Gmeyner är ett sånt där namn man hela tiden stöter på i olika musiksammanhang. Hon sjöng exempelvis på ett påhittat språk med folkrockarna Urga och hade ett band som hette The Gmeyner för några år sedan. Man hör ständigt att hon skulle vara så begåvad och kreativ men hittills har det hon visat upp mest känts ganska ointressant.
Inte heller nya projektet Irya´s Playground känns särskilt upphetsande. Ihop med Pange Öberg, som mest är känd som konsertarrangör, har hon fixat till en skiva som visserligen har proffsmusikernas alla attribut, det är välproducerat och snyggt framfört men saknar också själ och personlighet. Och så saknas det viktigaste av allt i alla musiksammanhang: bra låtar.
När jag lyssnar på “My angel” hör jag en skaplig låt som får mig att tänka på Edith Backlund, en annan svenska som verkar i ungefär samma genre. Skillnaden är att förtjusande Edith har en ton i rösten som känns mer tilltalande, det finns små detaljer i musiken som höjer dem från hyfsade till mästerverk och att hon arbetar med en låtskrivare i absolut världsklass, nämligen Pär Wiksten från The Wannadies. Det skulle Irya Gmeyner också behöva.
