(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Gan-Shin Records / Sound Pollution, betyg: 6]
Japanerna fortsätter att invadera svenska skivaffärer via Gan-Shin Records och nu har turen kommit till Balzac, ett band som påstås blanda rockabilly och metal med punk och som dessutom sägs vara Japans svar på The Misfits. Punk- och metalbiten kan jag köpa, men någon rockabilly går knappast att spåra och liknelsen med Misfits står jag ytterst tveksam inför. Att texterna handlar om isolation, ensamhet och rädsla och att ett par spår heter saker som “Frankenstein´s walk” och “The howling wolf” räcker inte för att det ska låta Misfits. Däremot är det en inte helt oäven platta för övrigt. Balzac har tveklöst sina tilltalande moment, även om de blir rätt jobbiga när musiken blir för stökig, brötig och omelodiös. Japaner som folk har ju en förmåga att vara artiga och stillsamma, men nu när Balzac har möjlighet att leva ut sina passioner tar de ibland i så att de spricker, vilket inte alltid fungerar. Sången, framförd både på japanska och engelska, tenderar dessutom att bli för gapig ibland, men när bandet undviker dessa utbrott får de till rätt schyssta låtar, både av det röjiga och det mindre röjiga slaget. Jag gillar till exempel “Destruction = construction – tomorrow never comes” som balanserar mellan det stenhårda och det nästan surf-melodiska, liksom “Justice, pity and hatred” med sin 60-tals melodi. Även “Pray” och “Hurt” hör till höjdpunkterna.