(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[bok, Recito Förlag, betyg: 4]
Mats Ekmans roman Growin´ Leaves, som trots sin engelska titel är skriven på svenska, handlar om Mona, en ung och talangfull sångerska, keyboardist och trummis. Historien leder från barndomsåren på 80-talet till för några år sedan på 2000-talet. Under den tiden har den synska Mona som brinner för, men också tvivlar på, sina möjligheter att leva på musiken hunnit gifta och skilja sig, spela i några band, gjort en demo och blivit mamma. När boken slutar står hon redo för att börja på musikhögskolan. Handlingen känns diskbänksrealistisk, om vi bortser från den övernaturliga biten som integrerar naturligt i handlingen, men trots den finner jag Monas livshistoria rätt ospännande. Det är också anledningen till att det tagit mig så lång tid att läsa ut boken. Den engagerar helt enkelt inte. När ett kapitel är utläst finns det ingen hake i det som drar mig in i nästa kapitel. Tvärtom läser jag merparten av Growin´ Leaves med en axelryckning och det beror på att innehållet saknar energi och explosivitet, att Ekman periodvis förvandlas till en musiklärare som noggrant redogör för en massa oväsentligheter, som för att visa att han minsann kan det här med musik, och därmed glömmer eller tappar bort det litterära flytet. När storyn tappar luft för att musikinstrument och tekniska detaljer ska beskrivas känns det hela bara konstlat. Samtidigt kan jag förstå att detta är en grop, lätt att falla ner i, för någon som arbetat med musik. Ekman gör inte gällande att romanen ska ses som annat än en enkel historia, sprungen ur hjärtat, och den är tillägnad “alla som någon gång haft en dröm”, vilket torde vara i stort sett alla människor. Tyvärr räcker inte dessa fina ambitioner för att jag ska bli riktigt, på djupet, intresserad av Mona med den breda musiksmaken, hennes liv och kamp för att förverkliga sin dröm.