The Pale Corners – REM

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[singel, Since Records, betyg: 5]

Plötsligt på 80-talet, efter destruktiv och farlig depprock, industrimangel, gothsvärta och psychobilly, dök det upp en massa brittiska gitarrbaserade popband. De sjöng vackra, lite småsömniga låtar med rena, spröda röster, uppbackade av glittrigt vemodiga melodier. Snart hade alla länder sina egna svärmorsdrömmar till band och alla deras medlemmar såg likadana ut: välfriserade collegeungdomar i rena och fina tröjor, helt utan rockposer stod de där som tidiga Beatles med gitarrerna högt uppe på magen och plinkade på strängarna.

Precis som dessa band låter REM med svenska The Pale Corners. REM är bandets nya singelsläpp efter “Fireflies” och låten är snyggt mixad av Philip Ekström (The Mary Onettes, Det Vackra Livet), men jag har ändå lite svårt att bli upphetsad över detta. Visst är det snyggt, visst böljar och glider låten fram som en övergiven eka på stillsam sjö i månljuset och visst är sången precis så där välklingande oskuldsfull som den brukade vara då det begav sig. Men behövs det här? Det finns säkert hundratals plattor från 80-talet att upptäcka som låter ungefär likadant. Det här är och förblir en kopia, visserligen en snygg, välgjord och tjusig kopia, men ändå… Blir det en fullängdare så småningom så får den avgöra.