(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Bad Seed / Playground Music, betyg: 8]
När misslyckades Nick Cave & The Bad Seeds med en platta senast? Har aldrig hänt, är svaret! Live From KCRW håller också fanan i topp. Tio spår framförs inför en, som det låter, relativt liten publik. Atmosfären är intim, trygg, varm och vuxen. Jag kan se välklädda människor sitta vid små bord med levande ljus framför sig och applådera försiktigt inställsamt för att inte störa atmosfären, men givetvis med äkta känsla och inlevelse när handflatorna träffar varandra. Atmosfären här är så långt ifrån det råa, djuriskt och brutala röj som pågick med Grinderman och Birthday Party att man inte kan tro att det är samma kille bakom miken. Nick Cave är på sitt berättande humör. Sitt stillsamma humör. Sitt sofistikerade loungehumör. Sitt melodiska humör. Man lyssnar när han sjunger, lyssnar på orden, på uttrycket, på de små detaljerna i rösten som kan avslöja det där magiska som man inte riktigt kan sätta finget på, men som så ofta finns där. Ett förminskat The Bad Seeds fyller scenerna och verserna med nödvändiga färger och bygger med sina toner upp kulisser som passar ordrikedomen utmärkt. Efter “Far from me” önskar publiken låtar och Cave skojar bort önskemålen. Mycket mer kommunikation förekommer inte. Förutom den musikaliska… och ett och annat tack för applåderna. Det behövs inte mer heller. Det här är en kort, men skönt helig stund mellan musikanter och lyssnare. De som ger, de som får, och de som ger tillbaka. Utmärkt tack.