Johan Agebjörn & Mikael Ögren – Artefact

Johan Agebjörn har gett ut några plattor tidigare under eget namn, men också en ihop med Mikael Ögren, nämligen We Never Came To The White Sea från 2017. Artefact är således parets andra album tillsammans och skivan är baserad på Möte med Rama.

Vi tar det från början. Möte med Rama eller Rendezvous with Rama som storyn heter på originalspråk, är en science fiction-roman från 1972, skriven av engelsmannen Arthur C Clarke. Förutom att vara skribent var han också upptäcktsresande, forskare, manusförfattare och ingenjör. Hans bok handlar om att en gigantisk cylinder träder in i vårt solsystem år 2130 och några personer skickas ut i rymden för att undersöka denna artefakt. Synthmusikerna Johan Agebjörn och Mikael Ögren uppskattade romanen så mycket att de bestämde sig för att musiksätta den. Därmed har Clarkes litterära resa också blivit en resa i den närmast helinstrumentala elektroniska musikens sfär. Undantaget är ”The Hall of Crystals” som Martina Björk sjunger på, samt en del samplade röster. Allt som allt består Artefact av 12 spår och resan tar 64 minuter i anspråk av din dyra tid, men det är väl använda minuter vill jag lova. Artefact har en riktigt skön, varm och färggrann ton samt en rytmik som passar melodierna väl. Jag får moderna 70-talsvibbar av helheten, vilket passar in utmärkt med tanke på när boken gavs ut, men samtidigt är musiken – skapad på såväl analoga syntar som moderna maskiner (instrumenten finns namngivna i cd-häftet) – väldigt modern. Nämnas bör också att Between Interval och Le Prix hjälpt till med det musikaliska skapandet på ett par spår. Periodvis är skivan närmast meditativt vacker och så len att man skulle kunna luras att ta på själva musiken med fingrarna, medan andra stycken som t.ex. ”Octapod” och ”Space Travel” höjer pulsen hos den soniske rymdfararen. Jag tycker att ni ska ge Artefact en seriös chans oavsett om ni är fans till Tangerine Dream, Vangelis, Brian Eno eller hela genres som ambient och trance. Man önskar att man fick se filmen (men det finns ingen) som musiken skulle kunna vara soundtrack till, och jag blir även sugen på att läsa boken samtidigt som jag lyssnar på cd:n. Min enda invändning är att skivan är lite för lång, men hellre det än för kort i det här fallet.