The Provenance – Mörk mystik från Göteborg

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

Göteborgska The Provenance har tre skivor bakom sig. Det nya verket How Would You Like To Be Spat At? kom härom månaden och jag kontaktade Joel Lindell för att höra var bandet har sina rötter egentligen. Och från vilka mörka skrymslen i själen de får sin inspiration?

Vad skulle du tycka om att bli spottad på, är frågan som The Provenance ställer sig, om man översätter den senaste skivans titel till svenska. Joel Lindell ger själv svaret:
– Har du någonsin varit sådär helt otroligt jävla förbannad och besviken på någon? Ta den känslan och gånga med tio så kommer man rätt nära nivån av missnöje vi förmedlar i texterna och musiken. Det finns inte många bättre och ärligare sätt att få sagt det vi vill än genom konstaterandet, snarare än frågan; How would you like to be spat at?
Joel anser att The Provenances nya platta, i jämförelse med tidigare alster är mer fokuserad, trots att den ursprungligen var något av en experimentskiva för gruppen.
– Vi ville bräcka ytterligare några barriärer i vår skapandeprocess. Till skillnad från de tidigare skivorna arbetade vi otroligt intensivt under några få månader med att färdigställa How Would You Like To Be Spat At? Det resulterade i en mer fokuserad platta än de båda föregångarna. I efterhand kan man konstatera att detta sätt att jobba passade oss väldigt bra. Vi tvingade oss själva att tänka på ett annorlunda sätt, vilket också innebar mycket mer nerv i produktionen. Jag vill inte förringa våra två första plattor, som är charmiga på sitt sätt, men satan vad bra How Would You Like To Be Spat At är, säger Joel och skrattar.

Kaos, kaos och åter kaos
Vill man se The Provenance live i Sverige bör man bege sig till gruppens hemstad Göteborg. Där uppträder de ofta, i motsats till övriga städer i landet. De brukar också göra ett par festivalgigs om året.
– Vi håller just på med att fixa bokningsbolag så att vi kan komma ut lite mer och spela än vad vi har gjort tidigare. Det får bli ändring snart för vi vill festa och träffa folk som man kan relatera till musikaliskt. Den närmaste spelningen just nu ser ut att bli i Belgien i början av oktober. Funtime Festival tror jag att den heter. Annars ser det tomt ut i agendan, men som sagt, den som väntar på något gott…
Ska man tro den skämtsamme och föga trovärdige Joel om de visuella anledningar som finns att gå och se bandet live är det bara att svälja följande:
– En konsert med oss innebär kaos, kaos och åter kaos. Och skymten av mitt huvud bakom trummorna. Naturligtvis vill man ha granater och bomber under varje gig, men något arena-rock band blir vi nog aldrig. Emma brukar vara naken från gång till gång – jag försäkrar mig bara om att ni kommer – och Tobbe brukar rulla upp på scenen i en rullstol. Överlag tror jag att vår publik, precis som vi, är ett gäng musiknördar som älskar ljudet av gamla mellotroner och fuzz-gitarrer. En musikaliskt intellektuell publik som fattat att det är sällsynt i dessa dagar med god kvalitet.
Mest säljer The Provenance i Frankrike, Benelux och Italien. Det är i det sistnämnda landet som bandets skivbolag Scarlet ligger, men framöver är det förändringar på gång:
– Det har varit halvjobbigt överlag, men vad ska man göra? Nu är vi i alla fall loss från kontraktet och har större fiskar på gång… bara det inte blir torsk, skämtar Joel.

Inspiration och influenser
Vi kommer in på inspiration och influenser. Joel förklarar The Provenance dystra och desperata mörker:
– Hade vi inte fått möjlighet att uttrycka oss genom musiken så hade i alla fall inte jag suttit här idag. Mörk musik är det enda som finns inom mig. Den lättsamma, glada dyngan får idioterna stå för. Livet är mörkt och skall speglas trovärdigt, men visst kan man garva åt eländet vi skapar, och det är just det som är det bästa med oss. Sedan blir det onekligen så att vardagen spelar in på vad som kommer ut i texter och musik. Vi är ett relationsbaserat band som gillar att ta upp diverse ämnen i livet som kärlek, sex, förnedrande förhållanden, mord, vänskap och respekt… Märkte du att jag smög in “mord” i alltihop? Jag är en farlig fan.
Hur mycket The Provenances texter handlar om mord och hur farlig Joel är, låter jag vara osagt, men det är inte intrycket av en massmördare han ger när han berättar om lyrikens ämnesval:
– Jag skriver om flickvänner för att de hela tiden kräver uppmärksamhet och jag vet inget annat sätt att ge dem det på. Nej, men faktum är att mycket handlar om relationer. Jag har alltid känt mig manad att skriva ner mina tankar om saker och ting. Kanske har det att göra med att jag är en ganska tyst och lugn person till vardags. Jag sväljer skiten istället för att argumentera, vilket gör att jag måste få utlopp för detta och andra sidor av mig själv, genom skrivandet. Det finns mycket man aldrig får sagt i vardagen, men som ges utrymme i texterna istället. Det känns skönt att kunna spy galla som man vill, utan att ha någon trivial censur hängandes över huvudet.
För tillfället lyssnar Joel på Tom Waits, Sisters Of Mercy och Led Zeppelin. Listan över influenser är lång. My Dying Bride är den mest påtagliga, men Joel räknar även upp Änglagård, King Crimson, Bob Hund, Radiohead, Massive Attack, Dolly Parton, Meshuggah, Portishead och Anekdoten.
– Det var länge sedan jag hittade en metal-platta att helt och fullt njuta av och egentligen lyssnar väl ingen av oss på metal så ofta längre, även om det känns som det ultimata uttrycket inom musik. Det finns så jävla mycket skit idag att man blir ledsen. Och ledsen är man ju redan, säger Joel.

Fullkomligt ärliga i skrivandet
När jag nämner 80-talets depprockvåg, som var vad jag kom att tänka på första gången när jag hörde How Would You Like To Be Spat At? visar det sig att Joel inte ens funderat på denna eras påverkan.
– Jag har aldrig reflekterat över det, men jag har nog präglats rätt mycket under min uppväxt kan jag tänka mig. Band som Sisters Of Mercy, Depeche Mode, Joy Division och Fields Of The Nefelim har alltid varit närvarande, så det är möjligt att dessa grupper också hjälpt till att välja mörkare tongångar som uttryck för det vi gör i bandet. Men jag kan inte säga att vi medvetet haft dessa band i åtanke när vi började, svarar Joel.
The Provenance skapar sin musik, främst för sig själva, men vissa förhoppningar finns om hur de vill påverka publiken också:
– Någonstans hoppas man alltid att ens musik ska väcka känslor och tankar hos folk, men jag tror att det skulle bli tvärstopp i skrivandet om vi satte folk i fokus framför oss själva. Jag hoppas att vår musik frambringar känslan av att vara hemma, att kunna relatera, att vara glad och ledsen. Det är i alla fall så vi känner för vår musik.
Att hemstaden Göteborg skulle ha någon djupare påverkan på The Provenances musik anser inte Joel, som får avsluta intervjuen med några ord om detta:
– Jag anser inte att Göteborg har påverkat sättet att göra låtar, mer än vad Malmö eller Stockholm skulle ha gjort. Vi har alltid utgått från oss själva och har i detta avseende varit fullkomligt ärliga i vårt skrivande. Man kanske ska ställa frågan till folk som har satt som mål att leva på de större Göteborgsbandens framgångar istället? Göteborg är en fin stad med många bra människor, men musikaliskt skulle vi lika gärna ha kunnat vara från Kiruna som Tomelilla.

Vill ni läsa mer om The Provenance så är adressen till hemsidan : www.theprovenance.com