Lisa Lystam Family Band – III

Jag missade Lisa Lystam Family Band på Sweden Rock i somras, trots tips från pålitlig bluesman. Nu förbannar jag mitt tvivel, då III är en riktigt skön platta. Lystam sjunger med en röst, lite åt Janis Joplin och Monica Törnell-hållet, medan musiken bär tveklös tidig 70-talsprägel.

Att kalla Lisa Lystam Family Band för ett renodlat bluesgäng känns lika fel som att kalla Louise Hoffsten för endast bluesartist. Åtminstone om man utgår från materialet på III. Möjligtvis var bandet bluesigare på debut-ep´n och de två album de gett ut före denna skiva, men det låter jag vara osagt då jag inte hört dem. På III vankas i alla fall både rockmusik, soulaktiga saker och tung blues, samt influenser från en del andra rotiga håll. Och inte mig emot. Alla kan inte ägna sig åt traditionell blues. Samtidigt är inte Lisa Lystam Family Bands musikmix sprillans ny heller, vilket vi som vuxit upp med tidig 70-talsmusik vet om. Många legendariska band och artister har blandat godispåsarna före det här gänget, så grejen med III är egentligen mest att de gör det bra. Förutom Lisa som sjunger och lirar munspel (ännu en liknelse med Hoffsten) så består bandet av Fredrik Karlsson och Matte Gustafson på gitarrer, Johan Sund på bas och Patrik Thelin på trummor. Samtliga gubbar körar vid behov. Nämnas bör också att Rolf Wikström gästar på sologura i låten ”Luke”. Albumets bästa låtar i mitt tycke är inledande, melodiösa ”Get out of bed” där Joplins ande svävar som tydligast, partypopiga ”High expectations”, blytunga bluesen ”I can´t hold you” och rockiga ”Bring me somewhere” med sitt sköna gitarriff. Men favoriterna byter säkert skepnad ibland, beroende på vilket humör man är på också. Hur som helst är detta en fin platta, inte extremt originell eller egensinnig, men välspelad och välsjungen nog att lysa upp tillvaron med emellanåt.