Train To Spain – A Journey

What It´s All About från 2015 var en ojämn men delvis charmig historia. Uppföljaren A Journey är mer jämn och bättre producerad, proffsigare framförd och som gjord för dansgolvet med sina distinkta takter. Men de bästa låtarna på nya Train To Spain-plattan är de som skiljer sig från mängden. 

Dansanta spår som ”Saviour”, ”You´ve Got To Do It” och ”Not With Me” är ingen bristvara på A Journey. Tvärtom, det finns många stabila discorökare på den här plattan, medan resterande material på plattan är mer pop än disco, dock helt elektroniskt framförd förstås. Train To Spain består fortfarande av Jonas Rasmusson på syntar och Helene Wigeborn som står för skönsången och lyriken. Tillsammans lyckas paret förena sin 80-talsnostalgiska syntpop med ett mer modernt sound som torde göra publiken större än vad endast fans av retrosynt kan utgöra. Resterande hänger på låtarna och om de har jag ungefär samma uppfattning som de på What It´s All About: en del är jättebra, andra går tämligen spårlöst förbi. Mina absoluta favoriter på A Journey skiljer sig rätt mycket från skivans övriga spår och dessutom har dessa pärlor till låtar dissats av många andra skribenter som jag läst på nätet. Ofattbart i mitt tycke, men smaken förblir som baken. Jag håller i alla fall avslutande ”80´s Drum Machine” och sista bonuslåten ”Dominant One” som skivans två bästa och mest underhållande spår. Den förstnämnda är såväl charmig som sexig, svängig och kul, på sant 80-talsmanér. Den skulle lätt ha blivit en hit om den kom i 80-talets begynnelse. ”Dominant One” passar bättre ihop med skivans övriga material, är baserad på ett klassiskt sväng och groove, samt har en text som säkert går väl hem i S/M-svängen. Vidare tycker jag att ”What If?”, ”Monsters” och tidigare nämnda ”Not With Me” tillhör höjdpunkterna på denna Train To Spains andra resa.