Tiger Lou – The Wound Dresser

Tiger Lou är tillbaka med ny skiva och turné efter ett mångårigt uppehåll. Rasmus Kellerman har, som på bandets tre tidigare fullängdare, skrivit samtliga låtar. The Wound Dresser är melankolisk som en regnig höstsöndag, och gamla fans kommer både känna igen sig och dofta lite ny jord under löven.

Många trodde nog att Tiger Lou splittrats för att aldrig återkomma då år efter år passerade, utan ett ljud från Kellerman och gänget. Men det var bara livet som kom emellan och begärde utrymme för annat än indiepop och sena nätter på rockklubbsscener. The Wound Dresser inleds med ljuden av tre generationer Kellerman där pappan diskar, Rasmus lirar pianomelodin till skivans första låt ”You town” och sonen Max leker. Kanske ska vardagsljuden ses som en glimt av vad som skett under åren utan Tiger Lou? Kanske bara öka känslan av att detta är början på ett mer privat, personligt och intimt Tiger Lou än vad de tidigare skivorna varit? Tio spår fyller cd-utrymmet som bildar The Wound Dresser och jag konstaterar att materialet är tämligen jämnt, soundet organiskt och att ett vagt vemod även färgar de mer fartfyllda låtarna, medan ett instrumentalspår som ”Rhodes” ekar av Brian Enos ambienta stuk. Annars sjunger dock Kellerman på alla låtar, med undantag av stillsamma, pianobaserade ”Untiled #3”. Jag har aldrig varit något fan av Tiger Lou. Har tyckt att de är okay för stunden och okay i brist på annan, mer intressant musik. Låtarna har aldrig fastnat i medvetandet i längden och jag har aldrig känt någon kick eller berusning av att lyssna till dem. Tyvärr förändrar inte The Wound Dresser den uppfattningen märkbart. Däremot tycker jag bättre om den nya plattan än om de tidigare och det är i alla fall ett positivt steg framåt.