Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Clawfinger slog igenom med en musikstil som blandade tunga riff, rap och samhällskritiska texter. Under Sweden Rock Festival 2026 träffade Zero Music Magazines och Hornbachs reporter Thomas LB Johansson sångaren Zak Tell för ett öppet samtal om bandets historia, kontroverser, fördomar, humanism och varför deras budskap fortfarande känns aktuellt efter mer än tre decennier.
Text och bild: Thomas LB Johansson
Ett samarbete mellan Zero Music Magazine och Hornbach
Er musikstil kändes ovanlig men coolt fräsch när ni slog igenom. Var Sverige mindre redo för Clawfinger då än exempelvis USA hade varit?
– Skål! utropar Zak Tell, nyss hemkommen från giget på scenen. Sverige upplevdes helt annorlunda 1993. Landet befann sig fortfarande i slutskedet av något slags ”DDR-Sverige” när vi fick vårt genombrott. Det fanns inget internet. Alla nyheter förmedlades via tidningar, tv eller radio. Man sålde skivor eller så gjorde man det inte. Reklam-tv existerade knappt.
Alla köpte fysiska album om de gillade ett alster. Folk gick till och med och hämtade dem i en butik. Som band hade man ett skivkontrakt och fick ett förskott. Hade man tur sålde de egna skivorna i stora upplagor.
Vi träffades 1990 och blev arbetskamrater på Rosenlund. Vi var en unik blandning redan då, ett gäng närmast ”schizofrena” individer med otroligt olika musiksmak. Men det fanns ändå ett gemensamt nav. Vi älskade alla musik.
År 1992 hade jag en kompis som praktiserade på Sveriges Radio. Jag gav honom en demokassett med tre av våra låtar. En av dem var ”Nigger”. Den andra var ”Truth”, med samma text men helt annan musik, och den tredje var ”Profit Preacher”. Kassetten blev utsedd till ”Veckans demo” i P3. Det räckte för att vi skulle kunna komma någonvart.
Sedan hörde Per Kviman från MVG Records materialet. Han ringde oss och frågade om vi ville ha ett skivkontrakt.
Det hade aldrig gått att nå ut på det sättet 2026, men så fungerade det då. Om vi hade varit ett nytt band i dag tror jag inte att någon hade brytt sig för fem öre, varken i Sverige eller USA. Vi hade bara försvunnit i mängden av band. Det hade aldrig fungerat att slå igenom.
I USA har vi fortfarande inte slagit igenom på grund av den låten. Den förstörde vår karriär i USA. Vi fick till och med ett fruktansvärt argt fax från ett amerikanskt skivbolag 1993. Det säger något om hur laddat ordet är där jämfört med i Sverige. Här blev låten i stället en inkörsport för att komma vidare.
De som förstår budskapet i låten tänker inte så. Tack och lov har vi haft fler vettiga samtal på grund av den än vi har mött motgångar. Tyvärr tar många i dag bara in själva ordet och sätter det inte i sitt rätta sammanhang. Då förstår de inte hur allt hänger ihop.
Många hör bara ordet och har inte tålamod att ta till sig helheten. Inte särskilt många vill heller göra en bakgrundskoll, varken kring låten eller gruppen. Det är galet. Vi har alltid varit helt ärliga och står för det vi tycker. Clawfinger består av ganska fördomsfria humanister. Vi för gärna en öppen dialog om det som är jobbigt och tungt. Det har varit lite av vårt signum sedan dag ett.
Ett samhällspolitiskt engagemang återkommer i flera av era låtar. Varför har det blivit så?
– Jag är ett 70-talsbarn, förklarar Zak. Jag växte upp i ett kollektiv i England med min mamma, som var en försenad hippie. Där bodde många människor med helt olika bakgrunder och liv. Det fanns till exempel homosexuella par och människor med olika hudfärg. Det var allt och inget. Frihet under ansvar.
Ingen var fördomsfull där. Allt var tillåtet och alla var öppna, så länge man som person var vettig. Det var det enda viktiga. Den uppväxten har satt en stark prägel på mig. Musiken jag har lyssnat på har också haft en viss inverkan.
Den första musik jag minns som innehöll tydliga åsikter kom exempelvis från The Stranglers, Blondie, Elvis Costello, Sex Pistols och Dead Kennedys. Men jag tror inte att det fanns något tidigt, medvetet politiskt engagemang hos mig. Det har alltid funnits där naturligt. Sedan har jag gjort min egen variant av allt det där.
Människor behöver vara mer vidsynta, öppna och förlåtande. Låt folk få bevisa att de är bra människor, i stället för att låta trångsyntheten styra. Det är bara så dumt att ha en inskränkt syn på sin omgivning.
Vad tror ni gör att bandet fortfarande känns relevant för fansen i dag?
– Frågan är om vi är relevanta, säger Zak. Några tycker det och andra inte. Vissa gillar hela vår profil. En del gillar bara våra riff, såklart. Andra gillar vår stil. Alla val är okej.
Men jag tror att de ämnen jag väljer att skriva texter om gör oss betydelsefulla. Det är inte lömskt genomtänkt för att jaga lyssnare. Temana är ofta världsomspännande och grundläggande till sin natur. Det kan till exempel handla om krig, homofobi och rasism.
Jag tror också att det spelar roll att vi har släppt behovet av att vara tuffa och balla som förr, eftersom vi är äldre nu. Gruppmedlemmarna är de vi är. Vi har de texter vi har och spelar den musik vi gillar.
I dag är Clawfinger inga rockstjärnor, utan bara ett gäng musikälskande gubbar som gillar pilsner och att spela musik. Vi har dessutom haft turen att kunna släppa en massa plattor som har sålt rätt bra.
Här och nu känns det helt underbart att få stå på scenen på Sweden Rock och blicka ut över 20 000 människor. Clawfingergubbarna känner sig lyckligt lottade över att kunna göra det. Att få se publiken stå där och ha kul skänker oss en otrolig glädje.
Vilken låt tycker ni att publiken ska lyssna lite extra på under Sweden Rock Festival 2026?
– Det är svårt att välja ut en, svarar Zak. Men jag väljer ändå ”Two Sides”, eftersom den handlar om att alla människor går igenom olika saker, oavsett vad man tror på.
Människor har olika hemmiljöer och vandrar inte på samma stig genom livet. Det är så korkat att tro att den egna vägen är den enda rätta. Det är viktigt att alltid försöka vara öppen mot andra människor. Du vet inte vad de har gått igenom eller hur de har hamnat i sin situation, oavsett om du uppfattar dem som goda eller onda.
Om du besökte en Hornbach-butik i dag, vilken produkt skulle du köpa som representerar hårdrock för dig?
– Där är jag helt ego och skippar hårdrocksbiten i frågan, skämtar Zak och skrattar. Jag behöver ett nytt badrumsskåp, för vårt gamla har verkligen gjort sitt på alla plan.
Så snälla Hornbach, skicka mig ett nytt badrumsskåp som är snyggt, har bra LED-belysning och gott om plats för produkter.
Läs också:
Zero möter: Sweden Rock 2026 – Adapt
Zero möter: Sweden Rock 2026 – Crashdïet
Tillbaka till Sweden Rock 2026 – riffen, folkfesten och höjdpunkterna som dröjer kvar.
