Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Olivia Rodrigo fortsätter att röra sig mellan dagens popscen och den alternativa rockens stora namn. Under Smashing Pumpkins spelning på Lollapalooza i Chicago dök hon upp som en av Billy Corgans överraskningsgäster.
För en stund var det nittiotal igen i Chicago. När Smashing Pumpkins intog Lollapalooza förstärkte Billy Corgan spelningen med två yngre namn: Olivia Rodrigo och Yungblud.
Det blev en av festivalens stora snackisar när Corgan först bjöd upp Yungblud på scenen och kort därefter presenterade nästa gäst:
”And now I’d like to bring out a very, very special guest. Miss Olivia Rodrigo!”
Till publikens jubel kom Rodrigo in på scenen i en skir baby doll-klänning och knähöga strumpor, medan Corgan bytte till akustisk gitarr.
Tillsammans framförde de ”Thirty-Three” från Smashing Pumpkins album Mellon Collie and the Infinite Sadness från 1995. I rött scenljus och regn blev det ett av de där festivalögonblicken som växer till något större än ett vanligt gästspel.
För Rodrigo är mötet med en rockikon knappast någon engångshändelse. På sitt senaste album har hon gjort en duett med Robert Smith från The Cure, och de har även delat scen vid flera tillfällen. Gästspelet med Smashing Pumpkins blir ännu ett exempel på hennes intresse för den alternativa rockhistorien.
Yungblud sjöng ”Luna”
Även Yungblud fick en central roll under spelningen. Mindre än en timme efter sin egen intensiva konsert på festivalen kom han tillbaka för att sjunga ”Luna”, avslutningsspåret från Siamese Dream från 1993.
Yungblud tog sig an verserna medan Corgan spelade gitarr. Båda var klädda i svart, och mitt under framträdandet utbrast Yungblud:
”This is a fucking dream come true!”
Det är inte svårt att förstå reaktionen. För artister som vuxit upp med nittiotalets alternativrock som en självklar del av sitt musikaliska DNA är Smashing Pumpkins fortfarande ett band med särskild tyngd.
Fler oväntade gäster under veckan
Smashing Pumpkins hann bjuda på fler oväntade inhopp under veckan i Chicago. Under bandets Lollapalooza-efterfestspelning tog de upp skådespelaren Barry Williams, mest känd som Greg Brady i The Brady Bunch, för att framföra tv-familjens sjuttiotalshit ”It’s a Sunshine Day”.
Även den tidigare Hole-basisten Melissa Auf der Maur, som under en kort period spelade med Smashing Pumpkins, gästade bandet. Tillsammans framförde de ”The Everlasting Gaze” från Machina/The Machines of God, en låt hon även spelade med gruppen som turnémedlem år 2000.
Smashing Pumpkins blickar bakåt, men utan att fastna där. När Olivia Rodrigo kliver in mitt i bandets historia blir kopplingen mellan då och nu ovanligt tydlig.
