Yard Act – You´re Gonna Need A Little Music

Brittiska Yard Act är tillbaka med sitt tredje album You´re Gonna Need A Little Music, inspelat i hemstaden Leeds, samt i Los Angeles. De två tidigare heter The Overlords och Where´s My Utopia? Det här är första gången kvartetten lirat in en platta som en samlad grupp i ett och samma rum.

Nu i juni inleder Yard Act en lång turné som startar i Europa innan de drar vidare till Nordamerika och återkommer till Skandinavien i oktober då de bl.a. besöker Sverige. Förmodligen kommer de under den bjuda på en hel del låtar från You´re Gonna Need A Little Music. Plattan innehåller 11 alster av blandad kvalitet och många stilar. Personligen föredrar jag de tre avslutande: mörka, tunga ”Redeemer” med mäktiga trummor och skräniga gitarrer. Den låten blev första singelsläppet från skivan, samt ”Talky talky people” som inleds med akustisk gitarr och sång tills en smittsam refräng tar över och sedan går verser och refränger i omlott. Utmärkt låt. Sist på skivan ligger svängiga ”Over the barrel” med sitt repetitiva komp, en återkommande skön meloditrudelutt som upprepas medan James Smith pratsjunger med mörk röst som blir ännu mörkare när titeln framförs. Mot slutet av låten saktas tempot in, musiken blir tyngre, och sedan öser man på snabbare än någonsin tidigare. I mitt tycke är det albumets bästa låt. Yard Act består förutom sångaren Smith av Ryan Needham (bas), Sam Shipstone (gitarr) och Jay Russell (trummor). Innan den line-upen bildades var Smith med i Post War Glamour Girls och Needham i Menace Beach. Dessa band spelade in en split-EP 2016 och tre år senare var Yard Act ett faktum. Angående Smiths pratsång så är det något han ägnar sig åt ofta. Han har mycket att säga och rabblar sina texter inlevelsefullt och fort. Det gör att han påminner en del om Mark E. Smith i The Fall och Baxter Dury. Som tur är medföljer ett fyrsidigt texthäfte lp-utgåvan. Andra riktigt läckra låtar här är souljazziga ”Janey Said”, ösigt skruvade ”Thrill Of The Chase”, ”Tall tales” som är skivans första minnesvärda låt, funkiga ”Fiction” som påminner lite om Talking Heads, och titelspåret med sin discorytm.