Slowgold – Lugna

Slowgold har i och med Lugna gett ut sitt åttonde album. Det är som titeln säger, en väldigt lugn skiva, men också avskalad och förenklad – på gott och ont. Tio låtar, varav en instrumental, består verket av den här gången.

Lugn pop, för att inte säga stillsam, som gjord för ensamma sena nätter och tidiga, uppgivna gryningar och morgnar kanske. Det är så jag associerar till innehållet i alla fall. Lugna har fått ljuda från högtalarna ett stort antal gånger sedan jag fick lp:n i min hand, detta bara för att komma in i albumet på djupet. Först tyckte jag att allting lät och kändes ungefär likadant, men med tiden utkristalliserades sångernas olika personligheter och så här i slutänden tycker jag att hälften + 1 av spåren är riktigt bra, medan de övriga flutit in i förgätenhet igen. Så låt oss koncentrera oss på höjdpunkterna: Andra låten på första sidan heter ”Fortfarande kall” och är en snyggt arrangerad sak där Amanda Werne sjunger väldigt ljust och jag får associationer – delvis p.g.a. gitarren – till introt i Twin Peaks och Angelo Badalamentis musik i tv-serien. Låten har också en riktigt fin refräng. Nästa höjdpunkt, och skivans allra bästa låt (åtminstone för tillfället) vill jag gärna utnämna ”Ömtåliga väg” till. Det är också den låt som känns mest direkt och som satte sig i mitt medvetande först av alla på Lugna. Den har en kul melodi, är en snygg poplåt och inte så sömnig som mycket annat här. Jag hade gärna sett fler låtar i ungefär samma stil och förstår att den släpptes på singel. Min tredje favorit är ”Drömmen om kärlek” som avslutar första lp-sidan. Det är en mycket lyckad variant av Stesolidpop och även texten förstärker den känslan. Andra sidan startar med den överflödiga instrumentala ”Mot horisonten”, men direkt efter den kommer en lyckad liten melodi med drömsk och dimmig känsla som tilltalar mycket och heter ”Huvet i ett moln”. Likaså tilltalar ”Härifrån” med en text om att vara lycklig, tolkar jag den som, och min sista favolåt på Lugna är avslutande ”En dag som idag” med sin text om döden/ uppgivenhet (också en tolkningsfråga) med sin visslade melodi mot slutet. Sannerligen en snygg sorti.