Mats Hedberg – Puls

Mats Hedberg – kompositör, EBow-expert och framförallt gitarrist – utforskar skönheten och komplexiteten med rytmiska celler på sitt nya album Puls. Han har själv skrivit de 11 spår skivan innehåller och de utgör en udda, vacker och spännande musikupplevelse, även för de ovana vid genren.

Puls är en instrumental skiva, ett alster inom modern klassisk musik, där Mats Hedberg spelar allting själv, precis som han gjorde på albumen Solo Elements och Solo Duo: Progressive Classical Guitar Duos bland annat. Vid det här laget har gitarristen, arrangören, producenten, kompositören och EBow-experten spelat in elva soloalbum, gjort musiken till tre filmer, turnerat på olika ställen i världen och deltagit på åtskilliga musikfestivaler, både som soloartist och i samklang med andra musikanter. Hedbergs genrebredd sträcker sig från hårdrock och progrock till experimentella grejer, klassiskt, nordisk folkmusik, elektroniskt och gud vet allt. Men på Puls är det alltså moderna klassiska stycken som gäller och dessa framförs på huvudsakligen akustiska gitarrer och ibland EBow. Musiken är säkerligen svår att framföra, men faktiskt inte särskilt svår att lyssna på och uppskatta, även för någon som inte är hemmastadd i genren. Låtarna är inte längre än vilka pop- och rocklåtar som helst, men baserade på repetitivt melodiska rytmstrukturer. Varje spår består av sin egen rytmcell, från 5/4 till 7/4-delstakt och till mer komplexa kombinationer än så. Med en sådan svårighetsgrad finns det säkert de som något fördomsfullt är villiga att avfärda den här och liknande musik som kyligt teknisk, men det allra finaste med Puls är motsatsen, nämligen att musiken är varm, nyfiken, ofta vacker och aldrig så utmanande att man inte orkar med den. Ännu ett mästerligt album från mannen som dedikerat sitt liv åt gitarrmusiken således.