The Bobby Tenderloin Universe – Satan Is A Woman

Många är de artister och band som låtit sig influeras av Lee Hazlewood. När jag lyssnade första gången på Satan Is A Woman med The Bobby Tenderloin Universe trodde jag faktiskt att vissa låtar var Hazlewood-covers, men det visade de sig inte vara.

Faktum är att Bobby Tenderloin och Paul Arnusch har skrivit rubbet tillsammans. Arnusch har förutom att lira bas, trummor, percussion och elgitarr även proddat och mixat plattan. Tenderloin är bandets sångare, lirar akustisk gura och piano. Sedan har vi Nathan Gray på dobro och pedal steel på alla spår utom ett. Satan Is A Woman består av 10 låtar och nog vilar Lee Hazlewoods ande över den här anrättningen alltid. Ofta pratsjunger Tenderloin på samma vis och med liknande mörk röst som Hazlewood hade, mixen av western, country och pop är densamma och när jag hörde fina ”Marigold” första gången var jag tvungen att kolla att det verkligen inte var en cover. Lee Hazlewood – med sin storhetstid på 60- och 70-talet – måste se ner från sin himmel och le stolt när han hör den här skivan. Nu låter inte alla låtar som att han har skrivit och sjungit dem, men tillräckligt många gör det för att associationerna inte ska kunna kopplas bort, om så bara för en minut. Och jag gillar resultatet, förutom ljudet på skivan som är lite grumligt. Låtarna här är nämligen väldigt bra och två av dem är duetter, underbara ”What Do I Do” där Cayley Thomas sjunger den kvinnliga stämman och ”Take Me As I Am” där Emma Frazier gör detsamma. Fortsätter vi på Hazlewood-temat kan man se dessa damer som Nancy Sinatras ställföreträdare, som Hazlewood gjorde många duetter tillsammans med, förutom att han skrev åtskilliga hits åt henne (inklusive världshiten ”These Boots Are Made For Walking”) och proddade hennes plattor. Andra höjdpunkter på Satan Is A Woman – förutom de redan nämnda och titelspåret – är t.ex. ”When the Bullet Hits the Bull”, ”Bad Boy Of Redemption ranch” och sorgsna countryballaden ”I Will Unfollow You”.