Agitator – Vänner För Evigt

Bara nio månader efter den briljanta debuten med Jag Trivs Bäst Där Du Är ger Agitator ut uppföljaren Vänner För Evigt. Bandmedlemmarna är desamma här som på förra plattan, de har samma skivbolag, och producent är Joakim Lindberg.

När ett band slänger ihop en platta på väldigt kort tid brukar uppföljaren vara sämre än den föregående skivan, som ofta också baseras på upprepningar. Det gläder mig att så inte är fallet med Agitators nya. Vänner För Evigt är precis lika bra som debutalbumet, faktiskt så bra att man skulle kunna tro att bägge skivorna spelats in under samma session. Så är dock inte fallet, vad jag vet. Felix Lindströms karaktäristiska sångröst gör att man känner igen bandet direkt och hans texter är alltifrån lätt morbida (”Bleka rum”, ”Rivmärken” och ”Ryggrad”) till gulliga kärleksbetraktelser (”Födelsedag”, ”Taxi driver” och ”Dansgolv”), medan musiken rör sig mellan rockig och röjig (”Trygghet”, ”Bleka rum” och ”Rivmärken”) till lugnare och med smäktande melodier (”Vänner för evigt”, ”Födelsedag” med läcker synt av Tage Ruin och ”Klorin”) gör att man aldrig zoomar ut i tankarna. Tio låtar bjussar killarna på den här gången och jag hör ingen som jag tycker illa om, även om vissa är något bättre än andra. Återigen finns texterna att tillgå i innerkonvolutet till lp:n och visst är en del av dem lite juvenila men det är okay, det ingår i konceptet när man är omkring 20 bast. Samtidigt känns de både lekfulla, påhittiga, allvarliga och romantiska. Återkommande teman är döden, ångest, trygghetsbrist och inte minst kärlek, ämnen som säkert många i samma ålder kan relatera till.