Hatif – “kontrasterna definierar vår musik”

I samband med det första singelsläppet från det kommande andra albumet har Zero Magazine växlat några ord med Johan Eckerström och Markus Majdalani i Hatif.

Hej, Johan och Markus, och tack för att ni tagit er tid att svara på några frågor! Låt oss börja från början. Hur bildades Hatif och vad fick er att göra musik tillsammans?

Johan: Vi träffades genom en gemensam vän. Jag hade tidigare främst gjort instrumentalmusik och ville nu prova sång och popstruktur. Därifrån utvecklades den kreativa processen ganska snabbt.

Markus: Jag blev intresserad av att samarbeta med Johan eftersom han höll på med en annan genre. Jag har spelat i band i alla år och gillar den dynamiken, men var intresserad av att göra något helt elektroniskt den här gången. Det var under pandemin, så att sitta hemma och skicka filer till varandra blev den naturliga arbetsmodellen.

Hatif har ett orientaliskt inslag i musiken som får er att sticka ut. Var kommer det ifrån? Har någon av er en personlig koppling till Mellanöstern?

Markus: Ja, det är definitivt en del av vår identitet. Vi har båda rötter i andra länder och jag har arabiskt påbrå. Vi satte oss inte ner med avsikten att göra orientalisk elektronisk musik, men dessa element smyger sig in naturligt. Det handlar om att blanda det kalla kontinentala elektroniska med varmare och mer själsliga harmonier. Vi tror att den kontrasten är en av de saker som gör vår musik unik.

Ni har nämnt influenser som Front 242 och David Bowie. Kan ni berätta lite om era musikaliska bakgrunder och hur de har format Hatifs sound?

Johan: Vi kommer från lite olika musikaliska bakgrunder och det formar vårt sound. Jag har lyssnat mycket på Skinny Puppy, Nitzer Ebb, Front 242 och Depeche Mode medan Markus varit mer inne på progressiv rock. När vi gör låtar tillsammans blir det ofta en dragkamp mellan våra smaker och influenser. Det kan verka kaotiskt, men jag tror spänningen skapar något som bara kan uppstå i sådana situationer. Men tanken med Hatif har alltid varit att göra elektronisk musik. I början retroinfluerad, men nuförtiden hellre modern sådan.

Markus: Vi inspireras även av andra uttryck och händelser. Litteratur, nyheterna och människans drivkrafter, kanske främst de negativa, har stor påverkan på låtarna. 

Era pressbilder har alltid varit eleganta. Ni verkar undvika den karga, industriella looken som är vanlig på den svenska EBM-scenen. Hur tänker Hatif kring sin visuella estetik?

Johan: Det handlar om att skapa en enhetlig upplevelse, där musiken kan överföras visuellt. Många gillar lack och läder och det är inget fel med det, men vi använder ett i sammanhanget kanske lite annorlunda formspråk. Ärligt talat är vi nog inte lika intresserade av scenkläder som många andra, men vi har turen att jobba med fotografen Daniel Kwon, som verkligen kan fånga vår vision. Han är starkt bidragande till presentationen av bandet. Daniel sa någon gång att han tänker på stillbilderna som filmscener.

Ert debutalbum, Everything Is Repetition, släpptes 2022 till fina recensioner. Vilka teman eller idéer utforskar ni på den skivan?

Markus: Albumets tema är livets repetitiva natur. Cykler vi går igenom, både emotionellt, socialt och politiskt. Många av låtarna handlar om avstånd och om hur svårt det kan vara att nå varandra i en fragmenterad värld, men också om sårbarhet, motstånd och uppror. Teman som känns aktuella nu. Det finns även influenser från Mellanöstern genom hela skivan, särskilt i melodierna. Det är ett album som försöker fånga både personliga och samhälleliga spänningar.

Ni beskriver ert sound som ”mörkt, spänt och elektroniskt, men ändå lätt att ta till sig”. Hur lyckas ni balansera intensitet och tillgänglighet?

Markus: Det är en utmaning, men vi dras till kontraster. Vår musik kan vara tung och mörk, men vi älskar också starka melodier och tydliga refränger. Jag tror att det handlar om att hitta rätt balans. Vi vill inte att musiken ska vara svår bara för sakens skull, men vi undviker inte komplexitet. I slutändan måste det kännas ärligt och gärna dansant, det är väl det som styr.

Johan: I elektronisk musik har ju stämning, sound och ljuddesign en central plats. Det som lockade mig till genren från början var de konstgjorda och lite främmande ljuden som inte kommer från traditionella instrument. Jag har också alltid gillat att hitta det musikaliska mitt i allt oväsen och brus. Bara för att vår musik kan vara lätt att ta till sig betyder det inte att vi lägger mindre energi på produktionen.

Hur har er musik blivit mottagen i Sverige och utomlands?

Johan: Intresset har på sätt och vis varit större utomlands, till exempel i Tyskland och Sydamerika. Vi har svårare att bli uppmärksammade på hemmaplan. Kanske är musiken för svårplacerad? I och för sig blev Everything Is Repetition nominerad till Årets debutalbum vid Synthsläggan och vi hamnade på Göteborgs-Postens årslista för något år sen.

Vad kan vi förvänta oss av Hatif framöver?

Markus: Vi släppte precis en ny singel, “Broken Bucket”, och tanken är att ge ut ytterligare några singlar, följt av en fullängdare nästa år. Vi har kontakt med en del arrangörer om spelningar och evenemang, men ingenting är klart än.