Agitator – Jag Trivs Bäst Där Du Är

I dessa tider när var och vartannat indieband som sjunger på svenska är mer eller mindre Håkan Hellström-influerade, så är Agitator en mycket välkommen nykomling till genren. Agitator gör nämligen någonting eget, något köttigt, riktigt rockigt och samtidigt ofta vackert på Jag Trivs Bäst Där Du Är.

Bandnamnet fick mig genast att tänka på ett politiskt punkband. Den förväntningen infriades inte. Istället sjunger Felix Lundström personliga och många gånger helfreakade texter som överraskar rejält. Hans sångröst påminner en del om Olle Ljungströms, men han gör saker med den som man ibland inte vet om det är ironiskt tänkt eller inte, som i vackra balladen ”Smältdegel” vars text framförs med ett nästan hysteriskt vibrato. Det är kul, det är udda, det är medryckande och vackert, som i melodin till inledande ”Stränder”, eller så har bandet ett köttigt rått driv som i ”Vem är du om du inte är min”. En mycket älskvärd låt som lär få klubbpubliken att gå bärsärk. Det märks att Agitator försöker nå någonstans längre ut, längre bort och kanske även längre in än alla dessa Håkan Hellström-kopior som översvämmar den svenska indiemarknaden. Frågan är om man ens ska kategorisera Agitator som indierock, eller välja det mer mångsidiga ”alternativrock”? Agitator tycks nämligen göra precis vad de vill, skit detsamma hur spretigt eller galet det kan förefalla. Bra är det hela tiden. Bra och enkelt. Stig Wretheds sparsmakade små gitarrmelodier är snygga, läckra och självklara på det mest charmerande sätt och Tage Ruin leker fram ljud och melodier på synthen som man bara kan tacka och buga för. Jacob Setterberg på trummor och Vilgot Andersson på bas håller ihop hela grejen som sig bör, och kan Agitator fortsätta så här och med tiden, även ta de vilda idéerna ännu längre, så har snart Bob Hund en vildsint konkurrent (eller kollega?) att hålla koll på.