Garmarna – Guds Spelemän

Guds Spelemän med Garmarna har ni kanske redan i skivhyllan? Dock i cd-hyllan i så fall. Som vinyl har den getts ut nu som först, och plattan är väl ommastrad av Björn Engelmann på Cutting Room, samt snyggt och stilrent designad i rött, blått och svart. Dessutom är lp:n stöpt i blodröd vinyl och med texterna i gatefolden. Mycket stiligt.

När jag sätter på Guds Spelemän och inledande låten ”Herr Mannelig” säger min yngsta dotter överraskande att hon har låten på sin spellista och börjar sjunga med i texten. Med tanke på att hon mestadels lyssnar på black- och death metal samt annan stenhård musik, säger denna vardagsenkla köksincident en hel del om Garmarna och deras förmåga att nå ut till allsköns publik. Men det är inte så konstigt. Bandets folkpop/rock där traditionella instrument samsas med samplingar känns både modern och gammalmodig samtidigt. Det gjorde den då den kom och det gör den än idag. Däremot var den tydligen inte lätt att skapa på sin tid. Den spelades in vid flera olika tillfällen på fem olika platser, då bandet turnerade oavbrutet, både på hemmaplan och ute i världen. Succén var given. Man fick en Grammis som årets bästa folkalbum och sålde guldskiva, plattan licenserades till 14 länder och släpptes internationellt i olika versioner, samt sålde cirka 90 000 kopior världen över. Inte illa pissat. Men jag förstår plattans och bandets framgångar. Guds Spelemän innehåller mycket starka låtar, snyggt och svängigt framförda, och med utmärkt sång av Emma Härdelin. Lägg därtill spännande texter på någon sorts gammelsvenska om varulvar, jungfrur, hertigar och inte minst ond bråd död av allehanda slag. Texten till titellåten är en dikt skriven av Nils Ferlin, tonsatt av Per Ahlbom och vissa låtar är bearbetade traditionella sådana medan andra är skrivna av bandmedlemmarna, förutom avslutande traditionella ”Njaalkeme (Hunger)” av Pål Torbjörn Doj, Cecilia Persson och översatt av Jon-Paul Persson. Ett måste för folkrockaren.