Norr – Kick The Can

I framtiden kommer Magnus Norrs nyblivna fans som samlar på hans musik få ett litet helvete att hitta och lägga beslag på allt han skapat under alla sina alias. Det senaste nytillskottet heter dock bara Norr, och Kick The Can är en fin fyraspårs ep, mycket tyngre och mörkare än tidigare.

Nej då, Magnus Norr har inte övergett sina fina melodier och dansanta rytmer för något kolsvart, satanistiskt mangel, så inga fans behöver oroa sig. Syntar och trummaskiner dominerar ljudbilden, Norr sjunger fortfarande utmärkt och rent, och han skriver jävligt medryckande och starka refränger. Kick The Can behöver du inte lyssna till många gånger innan låtarna sätter sig i huvudet. Om tidigare skivor och låtar varit vackrare, mer skira, popigare, romantiska och kanske t.o.m. ungdomligare i stilen så är Kick The Can en tyngre, mer vuxen och rockig version av vår elektroniska trollkarl. Skivan kunde lika gärna ha hetat Another Side of Norr/ Northern Loner/ DeadBeat (eller vad han nu velat kalla sig denna gång) för det är vad den här skivan bjuder på, en helt ny sida av artisten, och jag gillar det skarpt. Plattan inleds med vackert vemodiga ”Over It” där melodin ligger över en rullande rytm och texten handlar om att släppa taget. Sedan kommer ”Shock My Brain” med en refräng som borde få vilken danspublik som helst att sjunga med. Norrs röst raspar nästan och låten gungar fram som en jävla djungelboogie. Hur cool och kommersiell låt som helst, bara landets dj:s och radiofolk hittar och börjar spela den. Någon där ute borde väl vara pigg nog att kunna åstadkomma det? Skivans tredje spår är ”Ballroom” och även den har en formidabel melodi och refräng. Texten handla om ensamhet och borde vara lätt att känna igen sig i för de flesta. Slutligen kommer ”Nighttime”, en modern hymn som förseglar detta mästerverk med asfeta trummor, allsköns ljud som viner och väsnas, en mörk mystisk stämning och skönt gung. Kanske är 9:an i betyg för snål denna gång? Om en månad kanske jag ångrar att jag inte gav den 10 istället.