Betyg - 8
8
Undergångsromantik i atomåldern med fransk synthduo.
Den här 6-spårs ep:n med franska synthbandet La Machine har gått varm här under en längre tid. Den har kvalitéer som tilltalar och låtar jag verkligen gillar. Vamos A La Playa funkar både att dansa till och att bara lyssna på.
En tung syntbas öppnar första versionen av ”Vamos a la playa” innan övriga instrument och Eric U0s röst kommer in. Skivan avslutas lite senare med en något längre radiomix av samma alster. Däremellan framför maskinen ”Réacteur 4 (Romance atomique)” i original- och en remixad version, samt ”Rectangle” och en remixad ”Allons á la plage”. Sammanlagt blir det cirka 22 minuters musik för pengarna och plattan finns att få tag på i både cd- och vinyl-version. Den här ep:n är i mitt tycke minst lika bra som bandets förra, Qui Ne Sert Á Rien, och kanske t.o.m. aningen bättre än så. Titelspåret ”Vamos a la playa” sätter sig tämligen omgående. Originalet kom ju redan 1983 med italienska italo disco-duon Righeira, men i La Machines version är den mörk, tung, inte så tjatig som originalet med sin alltför ofta återkommande refräng, och framförallt låter den här versionen avskalad, modern och cool. ”Réacteur 4 (Romance atomique)” är en vemodig kärlekshistoria, också den med sång, men här kommer även en kvinnlig röst in emellanåt, förmodligen med varningsmeddelanden, då låten handlar om en romans precis inför den slutliga katastrofen på ett atomkraftverk. Även ”Rectangle” är en cover. Den gavs ursprungligen ut av franska artisten Jacno. Låten är skivans glättigaste, en småtrevlig instrumental och dansbar bagatell, medan ”Allons á la plage” är samma låt som ”Vamos a la playa” men med texten översatt till franska. Samtliga texter finns f.ö. att läsa i cd-konvolutet.