Love On Drugs – Fluke

Thomas Ponténs Love On Drugs är tillbaka med sin fjärde fullängdare och ett gäng fina musiker som kompar honom. Fluke är titeln på den nya skapelsen och förutom covern på Talking Heads ”Heaven” har den skicklige popsnidaren skrivit samtliga spår själv.

Det är märkligt hur Love On Drugs kunnat göra det ena storartade popalbumet efter det andra och visst, mästerverket Solder är nog omöjligt att slå, men varken Melodies, I Think I´m Alone Now eller nu Fluke, ligger några mil efter. Tvärtom kan man se allihop relativt nära i backspegeln när man färdas på motorvägen. Fluke bjuder på en lyckad blandning av snabba spår, lugna saker och låtar med tempo mitt emellan. Likaså finns här många olika känslolägen och stämningar. Fluke är lite av en bergochdalbana utan skräckmomenten och jag åker ju hellre en sådan med Thomas Pontén än dem på tivoli. Pontén tycks ha utvecklats som elgitarrist också, eller så lirar han bara mer rått och vågat här än tidigare. Synd att det vackra gitarrliret i ”Heaven” tonas ner när låten – och därmed plattan – tar slut. Jag hade gärna hört honom gnida strängarna i några minuter till. Coolt lirat är det, hur som helst, och jag gillar innerligheten Pontén sjunger med i Talking Heads-covern. Andreas Halls (som också lirade på förra skivan) tenorsax och Berra Karlssons pedal- och lap steel sitter ju också riktigt fint där de dyker upp på den här plattan. Några absoluta favoritspår för min del på Fluke är outsägligt vackra ”Never Walk Away” som borde vara en hit vid det här laget, softa och steelförsedda countrylåten ”You Got Away With Words” med sin starka refräng och ”Where the Water Flows” som kan beskrivas på exakt samma vis. Sedan har vi förstås de saxiga ”Follow Me Down” och ”Give It To Me, Darlin´” som är suveräna. Även den inledande, mörkt ångestfulla ”Through The Dark” är omöjlig att värja sig inför, speciellt om man vet vad den handlar om. Love On Drugs har gjort det igen, en kalasplatta.