Way Out West – Detta var WOW!

Försöken har varit många att stoppa Way Out West, men bara pandemin har lyckats. I år var det Hans tur, men stormen räckte inte till. På torsdagen vaknade alla festivalsugna upp till strålande sol och massorna strömmade in i Slottsskogen.   

I år lockade arrangören Luger med några större Göteborgsakter, som de flesta har sett fler gånger än vad de har fingrar. Men det är tydligt att Håkan Hellström, The Soundtrack of Our Lives och José González, för att nämna några, är djupt rotade i Göteborgarnas DNA. För publikrekord blev det i år igen.

Det fanns fler dragplåster och utropstecken i årets spelschema. Blur, DEVO, Christina and The Queens och Aurora för att nämna några. Nedan får ni följa med på vår tredagsresa på Way Out West. 

Torsdag

Den kanske mest överraskande och mest uppskattade bokningen, enligt oss på Zero, spelade redan tidigt på torsdagen. Legendariska DEVO gjorde där och då sin första spelning i Sverige på över 33 år. Många var de gamlingar som hade rest långt för att se denna kultgrupp. 

Att få möjligheten att se DEVO efter så många år av väntan var som en resa tillbaka i tiden, en nostalgisk resa som samtidigt kändes aktuell och nyskapande. Bandets budskap känns mer relevant än någonsin. Om ni inte känner till bandets historia rekommenderar Zero SVTs K-Special om bandet. Länk finns här K-Special DEVO – Bandet som förutspådde en dyster framtid (SVT Play).

Med en kombination av futuristiska kostymer, ikoniska hattar och geometriska visuella element skapar gruppen en scenisk estetik som var lika visuellt fängslande som musikaliskt engagerande. När de för första gången kliver av för att göra sitt första kostymbyte och därefter äntrar scenen i sina klassiska röda lampskärmsliknande hattar och river av ”Girl U Want” och ”Whip It” når konserten sin topp. 

Efter det undrar säkert många hur man ska behålla stora delar av publiken, men dessa farbröder har rutin. Resterande 40 minuter av konserten är lika engagerande och intressanta.

Under kvällen spelar artister som Seinabo Sey och Tove Lo på de stora scenerna utan att sticka ut något nämnvärt. Men Tove Lo får ett otroligt gensvar från publiken och när hon gästas av Veronica Maggio i låten ”Jag Kommer” når jublet inga gränser.

Linnéscenen, som i år fått ett ansiktslyft i form i form av ett större tält, lyfter festivalen. Även om det klassiska cirkustältet hade sin charm, så blir sikten så mycket bättre nu. Detta är WOW! 

Torsdagen på denna scen avslutas av Caroline PolacHek. Hon får den otacksamma uppgiften att spela efter Tove Lo och känns då ganska blek med liknande outfit och känsla i uttrycket. Men när hon river av ”Welcome To My Island” händer något. 

Vill man se artisterna inne på Stay Out West måste man vara snabb. En av de populäraste scenerna är Pustervik på Järntorget, som snabbt fylls oavsett vilka akter som spelar. Under torsdagen spelar Dungen som gör det så bra att de också får chansen att ersätta en artist inne på Way Out West under lördagen. (Läs mer under lördagen).

Fredag

Fredagen kändes som en stark dag på med akter som Christina And The Queens, Aurora, Les Big Byrd och Blur.

Vi inledde med att se omtalande och den fantastiska performanceartisten Christina and The Queens. Med en unik förmåga att förena rytmik, musik och skådespel skapade hon en show som var en mer en blandning av teater och musikal än en vanlig konsert. Scenen pryddes dockor och statyer och det var många förbipasserande som hajade till när de tittade upp och såg androgyna Héloïse Adélaïde Letissier, som är den franska stjärnans riktiga namn. Tyvärr måste man vara insatt i Chris artisteri för att förstå helheten och kanske gör detta att hennes publik blev mindre ju längre konserten led. Men i sin helhet en bra start på dagen. 

Något som var nytt för i år var att man kan köpa och dricka öl på hela festivalområdet. Något som vi tidigare sett på Subkultfestivalen i Vänersborg tidigare i år. Utan att veta verkar våra lagstiftare ändrat reglerna och vi kan nu precis som danskarna numera njuta av vår öl framför scenerna. Detta var WOW!

Senare samma kväll gjorde The Soundtrack of Our Lives en efterlängtad comeback. På sedvanligt Ebbot-manér serveras vi de välskrivna låtarna utan några större överraskningar. 

Upp på Azalea-scenen klev sedan det norska virvelvinden Aurora. Norskan som gästade Way Out West 2016 och gjorde då rejäla avtryck. Förväntningarna var därmed stora och en större scen och bättre speltid väntade. Världsstjärnan, som hon numera kan titulera sig, rev av låt efter låt och studsade runt barfota precis som förväntat. Det hela känns som att det går på rutin. Men för oss som älskar hennes artisteri är det ändå helt underbart. 

Sist ut väntar årets riktigt stora internationella akt, Blur. Det börjar ganska lamt, men det tar sig när de mer kända låtarna tar vid. När ”Song 2” väl levereras exploderar hela festivalområdet i ett stort ”Wooo – Hooo”. Damon Albarns karismatiska närvaro finns kvar och på slutet av spelningen kostar han på sig att ge oss en dubbel när han sjunger fel i låten ”The Universal” och väljer charmigt att bjuda på sig själv och starta om låten. 

Kvällen hade man velat tillbringa på Scandic Central där fantastiska Deportees och Little Jinder spelade. Två artister som borde fått plats inne på festivalområdet. I stället blir det till att ladda för lördagen. På vägen hem nås vi av beskedet att lördagens höjdpunkt (enligt red.), den legendariske The Smiths och Electronic-gitarristen Johnny Marr, har ställt in sin spelning. Ridå och god natt!

Lördag

Inleds med ett meddelande om att fantastiska Dungen får chansen att ersätta Johnny Marr. Det är såklart ingen fullgod ersättare, men ändå rimligt. Innan man hinner snöra på sig kängorna hinner vi få två meddelande till: även The Blessed Madonna har ställt in sin spelning och dessutom förväntas det regn. 

Som tur är dröjer regnet och lördagen bjuder till en början på perfekt festivalväder. Vi är vid gott mod när vi ser Dungen som ersätter Johnny Marr. Dungen var fantastiska på Pustervik, men Azaleas stora scen känns inte som deras hemmaplan. De blir lite trevande och folk börjar bläddra i sina festivalprogram…

Ett band som hanterar de riktigt stora scenerna är däremot Viagra Boys. Detta är WOW! Energi, galenskap och provokation gör spelningen sevärd. Låtmaterialet är av varierande kvalitet, men visst är detta bland det bästa vi får se på årets Way Out West!

Kvällen följdes av spelningar med Sam Fender och Boygenius, två artister som kanske bäst upplevs på Spotify. Nej, så tråkigt kanske det inte var, men när Håkan Hellström ställer sig på scen glöms det tilltagande regnet bort och publiken är trollbunden.

Efter fyra eller var det fem utsålda spelningar på Ullevi i fjol borde Göteborgspubliken vara mätt, men så är det verkligen inte. Det är fullt ös på så väl Håkan som publiken från början till slut.

Direkt efter är siktet inställt på Musikens Hus, där fantastiska Lover’s Skit ska spela. Bandets sångerska Nathalia har, trots sin unga ålder, en scennärvaro som tyder på att något stort är på gång. Det är total eufori från början till slut. Gruppens musik innehåller allt från punk till elektronisk pop, rap och indie, men smälter snyggt ihop till en helhet. Det känns underbart att avsluta årets Way Out West på topp och bandet känns redo för en större festivalscen redan nu. Vi ses nästa år!

Årets WOW!

• Ölservering på hela området!
• Nya Linnétältet 
• Smålandsrullen
• Viagra Boys och Lover´s Skit

LINE-UP 2024 OM ZERO FÅR BESTÄMMA 

• Nation of Language 
• Lover’s Skit
• Georgia
• The Mobile Homes
• Oasis eller Kent (återföreningar)
  Mer rimligt kanske Jocke Berg eller Liam/Noel.