Crosby Tyler – Don´t Call The Law On Me

Crosby Tyler har gjort sin mesta countryplatta hittills hävdar han, och så kan det mycket väl vara. Men det är ingen helt traditionell honky tonk han ägnar sig åt, utan snarare en rockig outlawcountry där gränserna ibland smälter samman. Den stora fördelen med Don´t Call The Law On Me är dock alla starka låtar.

Buck Owens, Kris Kristofferson, Willie Nelson, David Allan Coe (vars namn nämns i ”Stop Being An Ol´ Redneck”), Waylon Jennings, Johnny Cash och Shel Silverstein är några av de influenser Crosby Tyler räknar upp på sin hemsida. Det säger en del om honom, om hans musik, texter och om hur den här skivan låter. Tyler sjunger med rätt hes röst, lite som en mix av Rod Stewart, Bob Seger och Diamond Dogs frontman Sulo Karlsson. Om jag dessutom vågar mig på att påpeka vissa likheter med D.A.D:s debutalbum – då de fortfarande hette Disneyland After Dark – så får ni en hygglig bild av hur Don´t Call The Law On Me låter. Tyler sjunger inte bara, han lirar akustisk gitarr och har skrivit skivans samtliga låtar. Till sin hjälp på plattan har han Aubrey Richmond, känd från Shooter Jennings band, på fiol och kör. Jeff Turmes, som lirat med Mavis Staples spelar bas, och Dale Daniel från Hacienda Bros sitter bakom trummorna. Vidare har han Mike Khalil på pedal steel och elgura, samt Kimbra West på kör. 10 låtar består cd:n av och ingen känns som utfyllnad. Däremot är det extra lätt att ta på sig dansbootsen till titelspåret, den JJ Cale-svängiga ”Trucker on the road” och underbara lastbilslåten ”18 wheels of steel”. Likaså är det lite extra lätt att ta till sig de lugnare, mer melodiska spåren ”The Family I Never Had”, ”Born a Bad Boy” som har en av plattans bästa texter tillsammans med ”Us Black Sheep Ain´t Like The Others”. Men även om dessa låtar är favoriterna på albumet idag behöver de nödvändigtvis inte vara det imorgon. Standarden här är som sagt hög.