Doug Collins & The Receptionists – Too Late At Night

Doug Collins & The Receptionists lirar traditionell country och blandar ibland upp den med lite popmusik. Det låter ungefär som det gjorde på 60- och 70-talen, vilket i min bok var countrymusikens bästa era. På den tiden var plattorna omkring 30 minuter långa. Det är Too Late At Night också.

The Receptionists består av Charlie Varley (bas), Randy Broughten (pedal steel) och Billy Dankert (trummor). Samtliga nämnda förutom Broughten körar också. Frontman är som det hörs på bandnamnet Doug Collins som sjunger och lirar gitarr. Gänget kommer från Minneapolis och bildades för 20 år sedan, men först 2018 landade de i exakt den här konstellationen. Jag gillar att bandet satsar så starkt på retrostilen som de gör. Allt från konvolutets foto till sättet att skriva låtar har en tidlöshet över sig som funkar utmärkt även 2023 och det är väl helt enkelt så att en bra låt är en bra låt, oavsett när den skrevs och spelades in. Too Late At Night innehåller 10 spår, ett par av dessa faller mig väl inte riktigt i smaken, men de flesta gör det. Musikaliskt är det hela utmärkt framfört och Collins sjunger tilltalande och med inlevelse. Han har dessutom skrivit samtliga låtar själv. Några av mina favoriter här är inledande ”Drinkin´ Again” (vad är väl en countryplatta utan minst ett spår om att kröka?) som ger plattan en energisk skjuts från början, ”Stay the same” som har en ljuvlig melodi och en text om varför allting måste förändras när det äntligen är bra. En fråga som nog de flesta har ställt sig vid något tillfälle. Även ”Mexico MO” svänger bra och dansant medan texten till ”Mama´s Shoes” är extremt lätt att relatera till för oss som förlorat en älskad moder. Två andra favoriter för min del är snygga ”Wish I Still Cared” och svängiga ”Three Waves”. En lyckad platta som säkert går hem hos er som uppskattar t.ex. Zephaniah Ohora t.ex.