Selina Martin – Time Spent Swimming

Kanadensiska Selina Martin är tillbaka med ett nytt album efter den utmärkta I’ve Been Picking Caruso’s Brain: I Think I Have The Information We Need To Make A New World från 2016. Det tar lång tid mellan Martins skivor, men så har hon också många järn i elden och ger ut genomarbetade album. Så som Time Spent Swimming.

Fem soloplattor (medräknat Space Woman från 1998 och denna cd) och ett gäng singlar har Selina Martin fått ur sig hittills. Men hon skapar också musik för film, TV, teater och är medlem av den visuella och experimentellt elektroniska musikgruppen The Faceless Forces of Bigness. Som om inte det skulle räcka har hon samarbetat med the Rheostatics samt på senare år turnerat intensivt i Europa och Kanada med Tom Holliston från Nomeansno. Martin kommer själv från Toronto, Ontario men är för nuvarande bosatt i Nice, Frankrike och det är därifrån hon skickade mig sin nya cd. Liksom den förra tycker jag mycket om hennes nya också. Martin har en egensinnig förmåga att skapa smart popmusik som är melodiös, mogen, modern och lekfull på samma gång. Jag kan förstå att en del tycker att hennes sound är kyligt, men sångrösten och skaparglädjen kompenserar för den delen av ljudbilden, som jag ser det. Likaså finns här ett varmt sväng, akustiska och elektriska instrument så som percussion, olika basar, violin, gitarrer och vibrafon som lättar upp den kyla programmerade trummor och samplingar må medföra. Över huvud taget är Time Spent Swimming en mångfacetterad skiva som håller ihop fint, samtidigt som den vill och vågar ta ut svängarna. Ta bara en gammaldags, romantiskt klingande ballad i modern kostym som fina ”Smile” och jämför den med tuffare ”Quarantine”, med ”So lo” som påminner om en gammal slavsång från södra USA och även med stompiga ”Your face goes long” med sina blippande kaskader av syntljud, så förstår ni nog exakt vad jag menar med mångfacetterad i detta fall.