Murre Eriksson – Tänk Om…

Omslaget till Tänk Om… är vackert och innehållet är inte sämre. Murre Eriksson sjunger, spelar akustisk gitarr och munspel. Det framgår inte av konvolutet vem som har skrivit låtarna, så man får väl förmoda att Eriksson gjort det också. Och det är inga tokiga alster hon skapat.

Det finns något glatt, uppsluppet och nästan lyckligt i flera av Murre Erikssons texter, låtar och framförande. Det är rätt befriande och skönt att få lyssna på en platta som åtminstone delvis är rena antitesen till alla ångestfyllda, mörka och tunga plattor som görs inom i stort sett varenda genre idag. Eriksson sjunger om vad man får förmoda är delar av hennes eget liv, eller åtminstone erfarenheter hon fått av att studera människor och skeenden i sin närhet. Varje låt känns som en liten novell, en filmsnutt eller tecknad serie direkt från verkligheten. Min favoritlåt på Tänk Om… är dock inte en lycklig historia. Den heter ”Arg låt” där refrängen går ”Jag ljuger ju så jävla illa” och handlar om en kille vars kärleksförhållande är slut. Nu vill han få tröst och inleda en ny relation med jaget som framför sångtexten och hon är med på noterna, tills hon fattar att han bara utnyttjar henne. Och det köper hon inte, ska det visa sig. Inte heller ”Avdelning 23” bjuder på glada stunder. Den handlar istället om en tjej med självskadebeteende, så visst finns här sånger om livets baksidor också. Murre Eriksson kommer från Torsåsby i Alvesta kommun men studerade på Visskolan i Västervik och blev sedan kvar i den mysiga lilla sommarstaden. Även hennes sånger tycks utspela sig i mindre samhällen. Det finns en friskhet och landsortsromantik i dem, förstärkta av hennes glittrigt fina sång, som sättet fingret på hur det kan vara utanför storstäderna. Jag gillar det. Murre Erikssons lyrik ger mig möjlighet att kika in i en värld jag själv inte har tillräckligt djup erfarenhet eller möjlighet att beskriva, så det är fint att hon gör det åt mig.