Pat Razket – Hymns From The Abyss

På 60-talet hade vi Johnny Kidd & The Pirates, på 80-talet Adam & the Ants. Det senaste tillskottet till band med piratimage heter Pat Razket och Hymns From The Abyss är svenskarnas tredje album. Men musiken låter inte helsvensk direkt.

Pat Razket är inget litet skitband. Nix, med sina nio musikanter och vokalister är de snarare ett storband och dessutom en grupp som uppmärksammats i såväl Tyskland som USA. Musikaliskt kan man placera dem i ungefär samma fack som Sir Reg, Gogol Bordello, Mr. Irish Bastard och Flogging Molly. Det är mycket irländskt och keltiskt över musiken här, men ibland slinker det även in romska och svenska melodier, så albumet blir inte lika homogent som det kan bli hos band med endast ett lands folkrock i ryggen. Det är en viktig del av den här skivans förmåga att kännas mångsidig och kul att lyssna till. En annan del är att man vågar gå ner i tempo och experimentera med temposkiftningar så det inte är fullt ställ hela vägen, vilket jag kan uppfatta som enformigt hos en del band inom genren, inte minst live då de inte vågar sakta ner eller ta paus i öset. Pat Razket gör tvärtom och slänger plötsligt in en vals kallad ”Fiddler´s Green”, en ballad vid namn ”Ol´ Samwell” och ödsligt dramatiska ”The Wreck”. Inslag som dessa gör plattan varierad och njutbar. Likaså gör det faktum att man både har tre manliga (Big E. Smith, Captain Dover, Mr Bones) och en kvinnlig sångerska (Charlotte Delahaye) samt fläskiga piratkörer och snygg stämsång. Skivomslaget känns väl mörkt och dystert för att beskriva helheten här tycker jag dock. Visst lirar man låtar om döden och hemska öden, men mycket av innehåller är ju också uppåt och väldigt partyvänligt, vilket man inte får känslan av när man ser konvolutet. Allt som allt är Hymns From The Abyss en av de absolut bästa och mest njutbara plattor jag hört inom genren.